WWF-krönika

De tillryggalägger tusentals kilometer i sökandet efter föda – eller på väg till traditionella parningsplatser. De hör till havens stora migrerande havsdjur och de kan nu också beskådas på flera akvarier runt om i världen. Men är det rätt eller fel att stänga in stora havsdjur i bassänger som, oavsett hur stora de är, skapar en ytterst begränsad rörelsefrihet för sådana djur?
I samband med en resa till Singapore besökte jag akvariet Undersea World. Information om akvariets invånare fans knappas i överflöd, men de många asiatiska besökarna verkade å andra sidan vara mest intresserade av att ta bilder av varandra, poserandes framför de färgglada fiskarna. Eller framför fullvuxna havssköldpaddor som tar sig runt längs kanten på en damm tillsammans med några guldfiskar.
Genom satellitmärkning vet vi att havssköldpaddor ger sig iväg tusentals kilometer över världshaven. Här befann de sig i en guldfiskdamm – och inte en enda skylt talade om vilken typ av sköldpadda det var eller något om deras fantastiska livscykel. Vad var vitsen?
Ett klassiskt exempel på ett akvarium med stora havsdjur är Georgia Aquarium i Atlanta. För några år sedan importerade man fyra valhajar från Taiwan. I dag är två av valhajarna döda. I gengäld vet vi nu att vajhajar, som WWF satllitmärkt i Donsol i Filippinerna, beger sig till Taiwan. I Donsol utgör valhajarna grunden för turismen, och ger de fattiga fiskesamhällena en välkommen inkomstkälla. Så vad är då det bästa sättet att visa upp valhajarna på? Och varför hämtade Georgia Aquarium valhajar på andra sidan Jorden, när det finns valhajar på mycket närmare håll? Jo, för vid den tidpunkten var valhajarna ännu inte fridlysta i Taiwan. Men är det rimligt att ett akvarium rider på internationella konventioner och sedan söker sig dit det är tillåtet att handla med utrotningshotade djur?
WWF i Filippinerna håller nu på med ett samarbete med Manila Ocean Park. Men detta samarbete blev en realitet först sedan det nya akvariet gick med på att inte ta in några utrotningshotade djur. I dag är WWF i gengäld involverad i arbetet kring utbildningsmaterial och information, uppgifter som väl om något rättfärdigar existensen av dessa akvarier. Och, som Lory Tan från WWF Filippinerna berättar, så överträffar man varje år de mål man har satt upp vad gäller antalet besökare. Man behöver alltså inte ha en valhaj eller havssköldpadda i glasbur för att kunna locka en massa människor och lära sig om dessa fantastiska djur.
Ett riktigt bra exempel på det kommer från Danmark där Världsnaturfondens barnklubb, PandaClub, förra året gjorde en skolkampanj kallad Operation Valhaj. Omkring 34 000 danska skolbarn fick undervisning om världens största fisk. Man hade också gjort en tävling, och resultatet visade att man banne mig kan få goda kunskaper om valhajar utan att få se dem i verkligheten. Det är ju inte alla som sett pyramiderna i Egypten eller seglat upp för Amazonfloden – men vi läser ju gärna om...