DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Biologi  Biologi
WWF-krönika – Jämnare fördelning av det goda
Ska fisket kunna fortsätta? I så fall måste tonfiskar få en chans att leka.
1 av 1

WWF-krönika

– Jämnare fördelning av det goda

Av Lene Topp, WWF verdensnaturfonden

Vi sitter på kafé och avnjuter tonfisksallad eller tonfiskmacka. Eller vi köper tonfiskbiff till kvällens osande grill. Under tiden är ett gäng fiskare i Indonesien bekymrade. De vet att deras produkt är populär. Men de upplever att de inte längre kan fiska lika mycket tonfisk som de kunde tidigare. Nedgången i bestånden av tonfisk innebär minskade inkomster för redan fattiga fiskare. Tonfiskburkarna i snabbköpet blir färre i framtiden.
Fisket i länder som Indonesien och Filippinerna bedrivs huvudsakligen av enskilda fiskare från samhällen längs kusterna. Minskande bestånd av fisk har därför mycket mera omfattande följder än effekterna på ekonomin. Mindre fångster betyder nämligen också mindre tillgång på livsviktiga proteiner. I Indonesien kommer minst 53 procent av befolkningens intag av protein från fisk. Den procentandelen är betydligt högre i de ofta mycket fattiga samhällena längs landets 81 000 kilometer långa kust. I Filippinerna är situationen ungefär densamma.
Visst finns uppgifter om hur mycket tonfisk som fångas. Men de är ganska osäkra. Officiella siffror anses vara våldsamt underdrivna. Experter uppskattar att fångsterna i verkligheten är 40 till 70 procent högre än rapporterat. Likafullt visar de befintliga och tämligen osäkra rapporterna en viktig sak. Flera arter av tonfisk är idag fullt utnyttjade eller överfiskade. Situationen är alltså ytterst kritisk för en globalt betydelsefull resurs.
Läget kompliceras av hur tonfiskens levnadsförlopp ser ut. Unga tonfiskar växer upp exempelvis kring Filippinerna. Senare i livet vandrar de österut och hamnar i Stilla Havet. Där har internationella fiskeflottor köpt upp rättigheterna att fiska. Intäkterna från fisket på tonfisk går därför huvudsakligen till länder i Stillahavsregionen och fjärran nationer. Ingenting kommer tillbaka till de områden där tonfisken leker – och där unga exemplar uppehåller sig under sin tidigaste levnad.
Olika krafter i Koralltriangeln anser nu att det måste ändras. För närvarande förväntas alltså fiskare i Koralltriangeln beskydda ungfiskarna. Sedan håvar andra in alla pengarna på dem. Det är väl inte rättvist? Idag saknas drivkrafter för att vakta områden viktiga för tonfiskbestånden. Alla fiskar av hjärtans lust. Speciellt intensivt i områden där man vet att tonfisk samlas för att exempelvis leka.
Lek-, uppväxt- och vandringsområden för nästan 90 procent av världens tonfiskbestånd finns i Koralltriangeln. Något måste alltså göras. Resurserna måste räddas. Därför behövs nytänkande och avtal tvärs över alla gränser och regioner. Under WWF:s tonfiskstrategi arbetar vi för närvarande på att utarbeta en finansiell plan och på att skapa ett politiskt ramverk för uthållig förvaltning av bestånden. Strategin ska också omfatta skydd av kritiska områden för lek och vandring.
Länderna i Koralltriangeln har hållit möten om problemet. De hoppas att snarast kunna enas om ett bärkraftigt system. Det påminner på många...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser