Great Lakes - Sötvattensdykning för vrakälskare

På väg norrut
Vi glider fram i vår hyrbil på highway 23, som följer Lake Hurons kustlinje norrut. Färden går genom sömniga småstäder och förbi oändliga rader av sommarhus utefter stränderna. Det är nu två dagar sedan jag och min bror lämnade Sverige för att via Reykjavik och Toronto ta oss vidare över gränsen till USA. Vi har redan hunnit få en glimt av både Kanada och USA efter att ha stannat vid Niagarafallen. Vi är nu på väg mot Mackinaw City, där vi ska möta upp med ett antal andra dykare och stanna i fem nätter. Jag svänger höger och följer en mindre väg ner till en gammal fyr, för ett sista stopp innan vi anländer till vår slutdestination. Redan här blir vi påminda om alla de vrak som finns i området, då vi får syn på några spant och en fartygsbotten som ligger alldeles i strandkanten. Platsen kallas 40 Mile Point Lighthouse och är numera ett museum, där man kan besöka fyren och dess omgivande byggnader från 1800-talet. Här finns också en del vrakgods och modeller från flera av vraken som vi ska dyka på den kommande veckan. Ett hundratal meter utanför stranden ligger ytterligare ett vrak på snorklingsdjup, men vi hinner inte stanna kvar för att undersöka det. Istället blir det en guidad tur genom den gamla fyrvaktarbostaden och själva fyrtornet, där även det stora prismat sitter kvar. Vi drar vidare några mil norrut och anländer snart till Mackinaw City, där vi checkar in på vårt hotell. Rummet känns lite sunkigt och har en enkel standard, men läget är fint på själva stranden med utsikt över Lake Huron och Mackinacbron i bakgrunden.

Möte med Becky Kagan Schott
Efter att vi ställt in våra saker på hotellrummet, möter vi resten av gruppen på stranden, där några i sällskapet gör ett testdyk för att kontrollera sin utrustning. Här möter vi även Becky Kagan Schott som arrangerat resan och som ska leda vår dykexpedition omkring Mackinacsundet. Trots att Becky bara är strax över 30 år så är hon en mycket erfaren dykare, instruktör, filmproducent och fotograf. Som teknisk dykare med passion för djupa vrak och extrema grottdyk, har hon genom sitt produktionsbolag Liquid Productions arbetat för bland annat National Geographic, Discovery Channel och BBC och har tillsammans med sin make Dave, som också är med på vår resa, belönats med fyra Emmys.
Becky berättar om planen för veckan, innan vi tillsammans beger oss till en närliggande restaurang för en gemensam middag med gruppen.
Mackinaw City är en turistmagnet som drar många besökare från Mellanvästern och övriga USA under sommaren. I den lilla kuststaden finns mängder av souvenirbutiker, restauranger och kaféer. Vi äter middag på ett populärt steak house, där jag hamnar bredvid Becky, så det blir mycket snack om dykning och UV-fotografering under middagen.

Mobilt dykcenter
Vi vaknar upp tidigt och är de första i frukostmatsalen följande morgon. Här serveras en enkel frukost bestående av bagels, Philadelphiaost och pannkakor med sirap. Efter frukosten lastar vi in vår dykutrustning i bilen och kör den korta sträckan till en marina mitt i staden. Här träffar vi Jitka Hanakova och Brian Anderson som båda driver dykcharterverksamhet, men med olika företag och båtar. Vi hamnar på Jitkas båt Molly V, medan den andra halvan av guppen mönstrar på Brians båt Blackdog. Brian har ett stort släp på sin Dodge Ram, som är ett komplett mobilt dykcenter med verkstad, och vi hyr våra dubbelpaket och stageflaskor av honom. I släpet finns även en stor kompressor och syrgasflaskor, så han blandar även Nitrox till den som önskar. Knappt hälften av de tio deltagarna använder rebreathers, och alla dessa dyker med Megalodon som verkar vara den tillverkare som är mest populär här i USA. Det är imponerande hur välordnat, rent och snyggt det är här på marinan. Här finns förutom toaletter och omklädningsrum även vagnar man kan låna för att rulla ner utrustningen till båtarna. Vi lastar ombord våra saker på Molly V och får en genomgång av Jitka om rutinerna på båten och hur dykningen går till.

Cedarville
Det är en grå morgon med ett lätt duggregn, när vi sakta tuffar ut från Marinan. Så snart vi kommer utanför vågbrytarna, märks det att Lake Huron är lite guppig den här dagen. Jitka drar ner på farten när vi närmar oss två vita bojar som ligger en bit från varandra. Under oss vilar s/s Cedarville - ett 182 meter långt fraktfartyg som förliste 1965 och tog 10 man med sig i djupet efter en kollision med det norska fartyget Topdalsfjord. Vraket är så stort att det behövs flera dyk för att hinna se det hela. Planen är att vi ska dyka på aktern, medan de övriga på Blackdog kommer att hålla sig kring fören. Vi hoppar i och simmar mot vågorna fram till bojen och sjunker ner under ytan. Sikten varierar här i sundet, och den här dagen är det inte alls så bra som jag hade hoppats på, men när vi kommer ner mot 18 meters djup, skymtar jag konturerna av den stora rundade aktern. Vraket ligger på styrbordssidan och vi fortsätter ner till botten på 34 meters djup, där man kan se detaljer som fallit ner. Lite längre föröver ligger lastrummen med högar av kalksten som rasat ut. Vi vänder dyket knappt halvvägs fram till fören och kikar in i en massa öppningar och ventiler på bygget, innan det är dags att gå upp.
Efter en dryg timmes ytintervall byter vi plats med...