Jag älskar att dyka och att vara under vattnet. Det är fantastiskt att kunna andas under ytan och uppleva en värld som andra bara kan få en glimt av på tv. Jag känner mig lycklig och privilegierad som har möjlighet att utforska undervattensvärlden. Jag dyker både i Danmark och utomlands, både sommar och vinter, och det ger mig många underbara upplevelser.
För de härliga upplevelserna under vattnet krävs också en hel del arbete ovan ytan. Normalt behöver man göra en massa förberedelser innan ett dyk, och även efter dyket. Utrustningen ska packas, och man ska ta sig ut till dykplatsen. Utrustningen behöver plockas upp och sättas ihop innan man kan hoppa i. Efter dyket ska allt packas ner igen, släpas hem, sköljas och hängas upp. Det är mycket tid som krävs både före och efter dyket i förhållande till den relativt korta tid man är i vattnet. Men vi vet alla att detta är en del av själva dykningen. Jag har varit på flera dykresor, där vi varje morgon blir upphämtade på hotellet, eller på egen hand tagit oss till dykcentret för dagsutfärder med båt. Ofta kan man lägga sin utrustning i lådor eller hänga upp prylarna på dykcentret, så att det är torrt och kan packas ner på morgonen.
Jag måste erkänna att jag ofta önskat att slippa allt släpande på prylar och istället bara ägna mig år själva dykningen. Jag skulle hellre använda tiden på land för att finjustera utrustningen och fixa ett bra trim i vattnet. Men jag kan ibland vara lat och inte lägga tillräckligt med tid på förberedelser och efterarbetet som, ett dyk kräver.
Eat, sleep, dive – repeat?
Många av mina dykande vänner har berättat om sina dyksemestrar ombord på liveaboardbåtar. De berättar om semestrar som bara handlar om dykning, där man dyker upp till fyra gånger om dagen på de bästa dykplatserna och i rätt tid på dagen, innan alla dagstursbåtar hinner fram, eller när de gett sig av till sina hamnar. De sover ombord på båten ute på havet, och det första de gör på morgonen är att dyka - ofta före frukost. Många liveaboards har besättningsmedlemmar som hjälper till att sätta ihop utrustningen och spola av prylarna efter dyket. Faktum är att de inte behöver göra något annat än att äta, sova och dyka! Jo, det finns naturligtvis också tid för att prata om dykning och berätta rövarhistorier med nya vänner som man träffar.
Flera av dem har kommit hem med en t-shirt med texten: "Eat, sleep, dive – repeat!". Jag erkänner att jag har hört en del sådana historier och blivit lite avundsjuk, men samtidigt tänkt att det kanske bara är något man säger för att krydda historien, eller är det verkligen så det är i verkligheten?
Efter att ha dykt i flera år och hört de många avundsvärda berättelserna, bestämde jag mig för att ta reda på hur det verkligen ligger till. Jag ska undersöka om det verkligen är möjligt att uppleva den ultimata dykningen, utan några problem, där det är ykupplevelsen som står i fokus.
Vart ska jag åka?
När jag beslutat mig för att resa var nästa naturliga steg att ta reda på var i världen jag skulle dyka, vad vill jag uppleva och med vem ska jag dyka?
Jag hade i förväg bestämt mig för att inte låta mig begränsas av långa flygningar, jag vile ha den bästa upplevelsen. Som de flesta människor gör, så satte jag mig framför datorn och började läsa olika topp 10-listor med destinationer. Jag pratade med dykvänner och tittade på videoklipp på youtube. Naturligtvis har alla olika preferenser när det gäller dykning. Gillar du stora pelagiska djur, häftiga vrak, vackra korallrev, eller vill du dyka på en plats där bara några få har varit? Jag gillar allt, så det är svårt att prioritera, men vackra korallrev och ett rikt marint liv lågt högt upp på min önskelista. Det fanns ett ställe som verkade vara en av de ultimata dykdestinationerna i världen. Jag blev fascinerad av Indonesien och Raja Ampat, men samtidigt ville jag komma bort från civilisationen. Helst skulle jag vilja uppleva en isolerad plats där det inte är en massa andra dykbåtar, men eftersom Raja Ampat är en populär destination finns det risk för att det kan bli trångt på dykplatserna..
Jag gillar att resa på egen hand och klarar mig bra utan stora sociala sammankomster, och den här gången bestämde jag mig för att resa ensam utan någon reskamrat.
Val av liveaboard
Det kan vara svårt att få koll på priserna för liveaboards och vad som ingår i priset genom att bara läsa på olika webbplatser. Vissa liveaboards kräver extra betalning för nitrox, och det gäller även för drycker. Det verkar också vara olika nivåer när det gäller service ombord, och hur mycket personal som finns ombord.
Sedan behöver man bestämma sig för vilken typ av båt man vill bo på. Ett moderns fartyg i stål eller plast, eller ett äldre och mer klassisk träfartyg? Det finns många alternativ.
Jag sökte på nätet och i olika dykforum för att få information från andras erfarenheter. Informationen man hittar är inte alltid opartisk, och den kan användas både positivt och negativt. Exempelvis: "Det är en helt ny och båt, toppenbra!" eller "Det är en helt ny båt, så besättningen har inte koll på allt och har inte tillräcklig erfarenhet". Hmm, det kan vara svårt att utgå från andras erfarenheter, så jag valde att använda mitt eget sunda förnuft.
Jag kollade upp vilka som var de äldsta liveaboard-operatörerna i Indonesien, och vilka båtar de hade. Genom dessa frågor hittade jag Indonesiens första och äldsta liveaboard.
Pindito
Pindito är Indonesiens första och äldsta liveaboard. Fartyget har seglat på havet runt indonesien sedan 1992, och har haft samma ägare i alla år, vilket gör att man har väldigt lång erfarenhet av dykning i Indonesien - det måste vara en fördel!
Allt mitt nätsurfande på olika forum hade dock gjort mig lite skeptisk med anledning av fartygets ålder. Därför tog jag reda på lite mer fakta om fartyget, och kunde konstatera att ägaren, Edi Fromme Willer, varje år tagit upp Pindito på land för underhåll och förbättringar. Han känner sitt fartyg och ser till att det blir väl underhållet. Jag pratade med en god vän som är kapten och som varit på sjön i hela sitt liv. Han hävdar att gamla men väl underhållna fartyg ofta är bättre än de som är helt nya. Om det exempelvis skulle bli problem med maskin, så är det större chans att kaptenen och besättningen vet hur de ska lösa problemet. Detta rådde bot på mina farhågor från mitt nätsurfande. Min vän ställde dock andra frågor, som till exempel hur mycket personal som finns ombord och vad som faktiskt ingår i priset?
Pindito är ett vackert träfartyg med 17 besättningsmedlemmar ombord plus fyra dykguider. Det finns plats för 16 gäster, så det är ganska mycket personal i förhållande till antalet gäster. Gratis nitrox och fyra dyk om dagen ingår. Mat serveras fyra gånger per dag och snacks och drycker (inklusive sprit) serveras 24 timmar om dygnet. Allt utom rött vin ingår...
Läs mer om Pindito och rutten genom Raja Ampat och Sunes förberedelser med pcklista inför hans första liveaboard i DYK NetMag #31.
Läs hela artikeln i NetMag #31...
