DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

Ur Frodes loggbok - Vitryssland

Tillsammans med Andrey vid sjön Volos i Vitryssland.
Den lilla gummibåten är fullastad. Vi får åka fram och tillbaka flera gånger för att få med alla dykare och prylar till vårt läger.
Limnocalanus macrurus Kräftdjur som funnits sedan innan den senaste istiden.
Text och foto: Frode Kjems Uhre
Det har verkligen skett förändringar sedan den förra gången jag befann mig på flygplatsen i Minsk för drygt tio år sedan...

...på den tiden var man tvungen att betala för en officiell “inbjudan” och boka hotell för att få visum. Numera kan man stanna i landet under två veckor utan att behöva visum. Andrey har bjudit in mig till en helg med dykning i en sjö uppe i norra Vitryssland. Det är onsdag eftermiddag när jag landar i Minsk, och eftersom vi ska åka norrut först på fredag, så har jag hela torsdagen att se mig omkring i staden. Jag promenerar bland annat förbi KGB:s högkvarter. Liksom i Sydossetien och Transnistrien har man också här behållit det ursprungliga namnet på den gamla sovjetiska underrättelsetjänsten. Jag gör också ett besök i Andreys dykbutik “Seapegas”, där man förutom ny utrustning även kan se en del gammal dykutrustning som Andrey använde i början av 1980-talet. Här finns också några gamla ryska undervattenskameror från Sovjettiden.

Följande dag anländer två av Andreys dykvänner i en stor svart Toyota Tundra pickup. Den är lastad med dykflaskor, kompressor och all vår dykutrustning. De stannar också till och handlar mat och dryck för den kommande helgen. Andrey och jag följer med dem till nationalparken Braslav, där de har hyrt en stort statligt ägd stuga vid sjön Volos. Jag noterar att det finns en ännu större stuga på den motsatta stranden av sjön, och jag får veta att den tillhör en viss Alexander Lukashenko. Ytterligare ett par dykvänner till Andrey anländer, och strax därpå dukas det upp en härlig middag. Innan vi sätter oss till bords häller en av vännerna upp whisky i glasen på bordet. Jag kan inte låta bli att skämta lite med dem, så jag byter mitt whiskyglas med ett annat, som jag fyller med äppeljuice med samma färg som whiskyn. Efter en stund sätter vi oss ner och Andrey välkomnar alla med höjt glas och skålar, samtidigt som jag tömmer mitt glas med ett stort leende. Andrey och de andra tittar mållös på mig innan jag avslöjar att jag fuskade.

Det är verkligen supertrevligt att umgås med vitryssarna. Nästa morgon äter vi en utsökt frukost, och pumpar därefter upp den lilla gummibåten nere vid sjön. Vi kör båten en bit bort från stugområdet där vi stannar hela dagen. På det första dyket ska Andrey visa mig några små kräftdjur. Han berättar att de har funnits här sedan den senaste istiden. Vi hittar dem på botten av sjön på ett djup av 15-20 meter. Försiktigt glider vi över sjöbottnen och försöker att inte virvla upp...

Läs hela artikeln i NetMag #44...





SOME images:
Tillsammans med Andrey vid sjön Volos i Vitryssland.
Den lilla gummibåten är fullastad. Vi får åka fram och tillbaka flera gånger för att få med alla dykare och prylar till vårt läger.
Limnocalanus macrurus Kräftdjur som funnits sedan innan den senaste istiden.