Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

Vraket i fokus – Eber Ward

s/s Eber Ward
Text & foto: Torbjörn Gylleus
Precis som i Östersjön har färskvattnet i de Stora sjöarna i USA bevarat gamla trävrak. Här finns både segelfartyg och ångare, de flesta från 1800-talet. Ett av dessa vrak är träångaren Eber Ward som blev offer för den sena vårisen i april 1909 och nu vilar på botten av Lake Michigan.

Däckspojken som blev miljonär
Våren 1888 sjösattes det 213 fot (65 m) långa ångfartyget Eber Ward i Bay City, och hon var då ett av de stoltaste fartygen på de Stora sjöarna. Hon döptes efter Michigans rikaste person, industrimannen Eber Brock Ward. Eber Ward blev snart känt som ett av de snabbaste fartygen på rutterna mellan Detroit och Lake Superior.
Industrimannen som gav namn till henne har en intressant livshistoria. Som tonåring började han arbeta som däckspojke på olika ångbåtar i norra delen av de Stora sjöarna. Där mötte den unge Ward olika pälshandlare och fick lära sig mycket om de norra sjöarnas rikedomar. Så småningom lyckades han få tillgång till kapital för att bygga fartyg, och snart hade han en hel flotta av ångfartyg. Han satsade även på järnvägsbyggen, timmer och gruvdrift. Ward tog resurser från skogarna i norr och kunde skapa synergier mellan sina olika företag. År 1865, när efterfrågan på järnvägar var som störst, främst beroende på inbördeskriget, lyckades Ward få tag i hemliga tekniska dokument från britterna. Genom dessa nya tekniker kunde han börja producera de första järnvägsskenorna av Bessemerstål i USA, och snart låg Eber Wards järnvägsskenor av stål över hela den nordamerikanska kontinenten.
Det blev som en form av symbios mellan trä och metall. Sågblad av stål bearbetade trä till en strid ström av virke som fraktades ner till skeppsvarv i södra Michigan. Bay City's Wheeler var ett av dessa varv. År 1888 tillverkades fortfarande fartyg av formsågade delar av trä, även om 1880-talet var det sista decenniet, då man fortfarande byggde på det sättet. Eber Ward hade en ångpanna av järn från Skottland, men ångarens 37 fot (11 m) breda och 22 fot (7 m) höga skrov #43 var byggt av trä.

Efter sjösättning och registrering togs det nya fraktfartyget i drift. I juli 1888 stävade hon upp mot Lake Huron till sin första anlöpshamn, St. Ignace, där hon tog ombord en last av tackjärn vid Detroit, South Shore och Atlantic Docks. Via järnväg från Upper Peninsula transporterades tackor av järn till sjöarna, där de lastades på fartyg för transport söderut, där de sedan smältes ner och bearbetades. Mackinacsundet hade vid den här tiden blivit en viktig knutpunkt för den amerikanska ekonomin. Från det nybyggda Grand Hotel på Mackinac Island kunde gästerna se ett antal nya träångare, som likt Eber Ward, gick kors och tvärs över sundet, på väg till olika hamnar.

Förlisningen
De följande åren gick fartyget i trogen tjänst, fram och tillbaka över Mackinacsundet, och vid vinteruppläggningen 1908–1909 hade Eber Ward hunnit fylla 20 år. Ångaren var vid det här laget värderad till mindre än en fjärdedel av det ursprungliga försäkringsvärdet då hon var ny.
Det var under dessa ekonomiska förutsättningar som Eber Ward tuffade ut från Milwaukee i april 1909 på...
 

Läs hela artikeln i NetMag #35...
DYK NetMag #35 – Vrakdykning, hur svårt kan det vara...




SOME images:
s/s Eber Ward