En dykare går ner på den djupa delen av Oldenburg, vilket är på närmare 70 meter. Propellern är en vacker syn, rostig och välkomnande ligger den fritt i vattnet.
Tour de Tyskar
Midtgulen, Vadheim och Flåm är tre områden nordost om Bergen i Norge. Det säger i och för sig inte så mycket, men något som de har gemensamt är att det här finns tre tyska och ett estniskt vrak från andra världskriget. Det finns förstås många krigsvrak i Norge, men det speciella med just dessa vrak är att de ligger skyddade inne i fjorden, så att vind och väder inte påverkar dykningar på vraken. Två av dem är egentligen stranddyk, och vi pratar om djup från åtta till 75 meter.
► Resan börjar med en helt annan utgångspunkt, där planen var att vi bara skulle dyka två av vraken, och resten skulle vara naturdyk. Anledningen var att göra det enkelt för oss, eftersom vi bara var två personer som skulle åka. Via Facebook fick vi dock kontakt med två andra personer som föreslog ett stopp i Midtgulen, och när en av dem ordnade med RIB-båt ändrades planen så att vi kunde tillbringa fem dagar i Midtgulen, två dagar i Vadheim och en dag i Flåm.
Midtgulen
Vi pratade lite om hur vi skulle ta oss upp dit och vilken utrustning vi skulle ta med. Pedro hade en kompressor och en massa andra bra grejer som exempelvis en liten lastbil ombyggd till husbil. Det gav oss möjlighet att kunna sova på vägen dit. Eftersom resan skulle ta cirka 18 timmar, var det en fördel att slippa sitta inklämd i en vanlig personbil. Vi var alla rebreather-dykare, så mängden gas vi behövde ta med oss var begränsad. Även om nästan alla dyk skulle vara trimix, fanns det också utrymme att ta med argon för dräktgas. Inte för att det är kallt där uppe – vi räknade med omkring fem till sex grader – men argon är en fördel vid långa deco-dyk, och lite komfort skadar inte heller.
Vi åkte hemifrån på söndagskvällen och Pedro, som kommer från Fyn, hämtade oss på Själland. Vi packade snabbt in vår utrustning och kollade sedan in bilen. Den hade byggts om med ett litet kök med kyl och frys, två långa soffor och ovanför dem en säng för två personer. Det fanns även 220V för PC:n, så man kunde se på film under resan. Upp genom Sverige går det snabbt med bra vägar, men efter Oslo börjar de norska vägarna som inte har det bästa ryktet. Jag har gjort en liknande resa förut, och E16 är en av de bättre vägarna. Förutom några vägarbeten på den sista delen så gick det bra, även om bilen och båten bakom tar lite plats. På den sista timmens bilfärd fick vi ge oss ut på lite mindre vägar och det tog lite tid att hitta till huset vi hyrt. Gatunummer eller liknande används inte så ofta i Norge. Huset var riktigt fint, alldeles intill vattnet med egen brygga och en stor terrass med badtunna. Huset bredvid var bebott av några rumäner som satt i badtunnan med öl och stora cigarrer. Inuti fanns det fyra sovrum och två badrum, ett med bubbelbadkar. Det var verkligen ett fint hus, och faktiskt inte så dyrt om man är några stycken. På morgonen sjösatte vi båten. Det fanns en sjösättningsramp tio minuter från huset, och ägaren var vänlig nog att hjälpa till.
Vraket Aquila
Aquila var det första vraket vi dök på. Hon gick i konvoj tillsammans med Helga Ferdinand och två patrullbåtar. På morgonen den 8 november 1944 går de in mot Midtgulen och ankrar på varsin sida om fjorden för att invänta mörkret innan de kan fortsätta. Klockan 11.30 upptäcks fartygen av ett engelskt Mosquitoplan som är ute och spanar. Patrullbåtarna gör sig redo för strid. Aquila och Helga försöker lätta ankare, men 15 minuter senare är striden igång då 22...
, 
