Forskare dyker efter medeltida skeppsvrak och störtade krigsplan

Det är Kustbevakningen, Malmö museer, Länsstyrelsen i Skåne och Lunds Tekniska Högskola som initierat och samordnar projektet. Utöver intresse av att hitta dessa marina fornlämningar syftar projektet till att öka intresset och kunskapen för Sveriges kulturarv under havsytan, som idag är alldeles för låg enligt arrangörerna.
På havsbotten utanför Falsterbo och i Kämpingebukten tror man att det någonstans finns ett skepp som sjönk någon gång på medeltiden. Man har nämligen hittat medeltida keramik i området. Förhoppningen är att vraket bl a kan ge ny information om medeltida handelsvägar.
– Vraket upptäcktes i mitten av 1990-talet av en privatperson, men har sedan inte kunnat lokaliseras, berättar Jan Öijeberg, 1:e antikvarie vid Malmö Kulturmiljö / Malmö museer.
Arrangörerna hoppas även hitta stenåldersboplatser som numera finns under havets yta, eftersom havsnivån stigit sedan stenåldern. Längs kusten har flera stenåldersfynd gjorts, såsom flinta, ben och horn samt skelettdelar från människor.
Betydligt mer sentida lämningar är de två krigsflygplan som sköts ner under andra världskriget, tyska ”Focke Wulff 200 D-ARHW” den 29 november 1944 och amerikanska ”B24J Eager One” den 25 mars 1945. Deras tillstånd är idag okänt, men bägge flygplansvraken har intressanta historier knutna till sig, och flyghistoriker är mycket intresserade av att finna dem.
Även vraket av en trålare som förliste så sent som 1994 kommer att studeras. Syftet i detta fall är att kustbevakningen ska få möjlighet att studera hur miljöfarliga vrak kan saneras och vad som händer med skeppsvrak som lämnas på havsbotten efter förlisningen.
– Högsjötrålaren ”Vapper” som vi kommer att studera är tacksam som studieobjekt eftersom den ligger betydligt grundare än vad de flesta andra vrak brukar göra, förklarar Henrik Roosberg från Kustbevakningen.
Bättre kunskap om dagens kulturarv är enligt arrangörerna en förutsättning att kunna bedöma vilka kulturlämningar som är skyddsvärda. Många kulturvärden håller på att försvinna på grund av okunskap och nonchalans, menar de.
– Kunskapen om de förhållanden som råder under vattenytan är idag låg. En viktig förklaring är helt enkelt att vattnet skymmer formlämningarna. Det leder t ex till att Kulturminneslagen efterföljs betydligt sämre till havs än på land. Oförsiktiga eller vårdslösa dykare plundrar, och i okunskap förstör, många vrak utan påföljd, hävdar Kjell Andersson, forskningsingenjör på LTH.
Idag finns goda möjligheter för människor att uppleva vraken, fastän de ligger under vatten.
– Sedan skeppet Wasa bärgades 1961 har teknikutvecklingen skjutit fart. T ex skulle vissa formlämningar kunna ligga kvar på havsbotten medan museibesökare tar del av dem via foto och film, eller varför inte se på dem med hjälp av en turistubåt, föreslår Kjell Andersson.
I undersökningen används avancerad marin teknik som i vanliga fall är dyr eller svårtillgänglig. Bland annat kommer tredimensionella kartor över havsbotten att framställas med hjälp av ett flerstråligt ekolod (multibeam). Vidare tas akustiska bilder med sidtittande sonarer, liksom traditionella videofilmer och stillbilder. I detta arbete får projektet hjälp av företagen SeaLabs och Marin Miljöanalys. Forskare från Teknisk geologi vid LTH, som har stor erfarenhet av att kartera under havsytan, deltar i projektet liksom universitetets egen båt, Carolina, som annars finns i Lomma hamn. Vädret får i viss mån styra exakt vilka dagar som arbetena görs. Läs mer på www.vartmarinaarv.se

Vill du diskutera nyheten? Gå in på www.dykarna.nu