Skaftövraket – sista undersökningen

Vraket, som påträffades 2003 av en snorklande sommargäst, är daterat genom dendrokronologi (årsringsdatering) till omkring år 1440. Den dendrokronologiska analysen visar att man vid byggandet av skeppet använt ekar som vuxit i nuvarande Polen. Det är mot denna bakgrund troligt att skeppet även har byggts i området. Man vet genom historiska källor att det fanns flera stora skeppsvarv i Hansastäderna Danzig (nuvarande Gdansk) och Elblag under sen medeltid. Bohusläns museums undersökningar av vraket 2005 och 2006 visar att skeppet har haft en ursprunglig längd av drygt 20 meter. Det har varit klinkbyggt, enmastat och försett med rak akterstäv och svängd förstäv. Förstävens form och det klinkbyggda skrovet visar att vi har att göra med en skeppstyp som konstruktionsmässigt skiljer sig från de medeltida så kallade koggarna. Skaftövraket har i stället stora likheter med det skepp som avbildas i Danzigs stadsvapen från år 1400, och som i en samtida beskrivning omtalas som en ”holk”.

Skeppets last, som till stora delar fortfarande är intakt, består bland annat av murtegel, koppar, tunnor med bränd kalk och tjära samt sågade ekplankor. Lastens sammansättning och bevarandegrad gör den ovanlig, även i internationell jämförelse. Den närmaste parallellen till både last och fartyg är ett vrak påträffat utanför Gdansk i Polen. Detta vrak, benämnt ”W5”, undersöktes vid mitten av 1970-talet av Polens sjöfartsmuseum.

Arbetshypotesen är att skeppet haft sin hemmahamn i Gdansk/Danzig, och att det var på väg från Östersjön till någon Nordsjöhamn när det av någon anledning sprang läck och sjönk.
Kanske kan den fortsatta undersökningen kasta ytterligare ljus över händelseförloppet. Den viktigaste målsättningen med årets undersökning är dock att få mer information om hur skeppet varit konstruerat.

Vill du diskutera nyheten? Gå in på www.dykarna.nu