Min Första Liveaboard – Del 2 – ombord på Pindito

Bort från civilisationen
Det är fortfarande mörkt när jag vaknar, men det hörs fågelkvitter. Jag kan skymta några mindre öar omkring oss. Klockan på min arm visar 5:30 och under mig hörs röster från några av de andra gästerna. Jag ligger kvar en stund och andas in den friska luften som långsamt får mig att piggna till. Solen är på väg att gå upp och de små öarna omkring oss börjar sakta få lite mer färg. De grå klipporna och den gröna vegetationen står i skarp kontrast till havet och himlen. Vi är långt ifrån civilisationen och det finns varken fartyg eller hus i närheten. Det är vackert, tyst och exotiskt, precis som jag hade föreställt mig och jag njuter av ögonblicket. Klockan ringer - det betyder att vi snart ska dyka och att det är dags för lite snacks. Jag är inte särskilt hungrig, så jag dricker bara en kopp kaffe.  Det är mitt första dyk med våtdräkt på över ett år, och samtidigt ska jag testa mitt UV-hus utan kamera, som kommer att ge positiv flytkraft. Jag är lite osäker på hur mycket bly jag behöver med en 5 mm shorty på, men jag börjar med sju kilo.

Grottmålningar och gamla skelett
Varje kväll efter middagen blir det en briefing, där man berättar om rutten och dykningen för den kommande dagen. Edi berättade på den senaste briefingen att det finns möjlighet att hänga med på en speciell tur på land den här dagen. Det betyder dock att vi kommer att få hoppa över åtminstone två dyk. Han berättar att på flera av öarna i området har det bott människor för tusentals år sedan, och att det finns djupa grottor och grottmålningar. Utflykten låter väldigt spännande, och tolv av oss väljer att följa med på grott-turen. De övriga fyra gästerna stannar kvar för att dyka hela dagen. Vi ger oss av i två gummibåtar och kommer så småningom fram till ett område som mest av allt liknar en labyrint av öar. Vattnet är turkosblått och påminner om en scen ur en Hollywoodfilm om paradiset.

Edi har varit här några gånger tidigare och har markerat de intressanta platserna på en handhållen GPS som vi följer runt de steniga öarna. Vi passerar en brant klippvägg som stupar ner mot vattnet. På väggen några meter ovanför oss kan vi se rödaktiga målningar med något som liknar djur och handavtryck. Jag undrar hur de målades för flera tusen år sedan Det börjar regna och vi kör in i en grotta där vi äter lunch. Lyckligtvis slutar regnet innan vi ätit färdigt, och vi fortsätter till den grotta som Edi beskrivit som den mest spännande. Efter en halvtimmes båtfärd genom de vackra små sunden, som löper mellan de många öarna, pekar Edi mot en hög klippa och säger, "Där är den, där är grottan!". Jag kan se klippön och de gröna trädtopparna, men jag ser ingen grotta. Han pekar igen och förklarar att det finns ett stort mörkt område vid träden som är ingången till grottan. När jag tittar igen kan jag se det, och när vi kommer närmare ser man tydligt att det finns en stor grottöppning i berget som är dold bakom träden. Vi kommer in mot ön, men träden som sticker ut från stranden gör det svårt att komma tillräckligt nära. Å andra sidan kan vi använda grenarna för att dra oss upp på ön som är nästan helt övervuxen och oframkomlig. Edi har med sig en machete och går först för att hugga sig fram till ingången, vilken ligger en bit längre upp. En 50 meter hög och 100 meter bred öppning i berget uppenbarar sig som ett stort svart hål framför oss. Det finns en sjö inne i berget precis framför oss och bakom den kan man urskilja en...

Barracuda-attack
När vi kommer tillbaka från grottexpeditionen blir det en tidig middag, så att vi hinner med ett nattdyk. Även om vi är en stor grupp och inte formellt uppdelade i dykpar, så har vi börjat hitta våra buddies, och jag har naturligtvis börjat dyka med Brad, som jag delar rum med. Det är vårt första nattdyk på resan och jag ser fram emot det. Jag älskar nattdyk. Det är något speciellt med mörkret och känslan när man inte ser någonting annat än det som finns i lampans sken. Alla tre grupper har åkt ut till samma dykplats, ett lugnt ställe mellan två öar. Man kan välja att dyka längs bergväggen vid en ö, ner till cirka 20 meter, eller på botten mellan de två öarna. Det är 20 dykare i vattnet med lampor och kameror, så man ser ljus och blixtar överallt. Det är vackert och jag stänger flera gånger av min egen lampa för att bara njuta av mörkret och synen av de andras ljus. Brad och jag simmar bort från väggen för att ta oss till botten mellan de två öarna, innan vi avslutar dyket. Han simmar liksom jag lugnt och långsamt, så vi fungerar bra ihop som buddies. Dessutom är det alltid bra med en buddy som tar det lugnt, inte minst som modell när man ska fota. Vi har kameror med oss båda två, och är naturligtvis på jakt efter bra motiv. Brad simmar på min högra sida och lyser ut i mörkret. Jag ser i ögonvrån att något har fångat hans uppmärksamhet. Jag vrider på huvudet och ser att Brad vänder sin kropp mot mig. Trots att han har masken på kan jag se att han grimaserar, och jag hör honom skrika till innan han...