Norra Sulawesi i Indonesien är ett epicentrum för biologisk mångfald. Dolt bland skräp och bråte på den vulkaniska sandbotten i Lembehsundet kan du hitta de mest märkliga varelser. Här handlar det om att ha ögonen med sig. Kanske är det lilla sjögräset en individ av en sällsynt art, eller är det bara lite sjögräs?
Dykningen i Lembeh Strait är lite som i Röda havet, fast tvärtom. Här är det karga ökenlandskapet på ytan ersatt av frodiga regnskogar och vajande kokospalmer. Under ytan finns dock inga färgglada korallrev, utan här möts man istället av en svartgrå sandbotten som vid första anblicken ser ganska död ut.
Plötsligt stannar min lokala dykguide upp och pekar på någonting med metallpinnen. Jag märker hur min hjärna febrilt söker i det mentala arkivet av undervattensvarelser. Bilder av fiskar, krabbor och nakensnäckor rasslar förbi i jakten på att hitta en match. Det handlar om att hitta rätt form och storlek. Här har varelserna udda former med kamouflering som du knappt trodde var möjligt. Plötsligt stannar karusellen i min hjärnas bildspel. Jag har hittat en match - det är en skeletträka! En märklig varelse som inte är större än en nagel. Den smälter perfekt in mot korallen den sitter på, och därför kunde jag vid en första anblick inte se den. Jag tar det lugnt och börjar processen med att fokusera genom mitt 105mm-objektiv.
Fullservice
Efter de första dyken kommer vi långsamt in i den speciella Lembeh-dykrytmen. De nitroxflaskor som ska användas under dagen analyseras och märks upp på morgonen innan första dyket. Personalen samlar ihop dina prylar och lastar dem på båten. Även kameran tas ombord på båten från sköljtankarna utanför det stora och väl upplysta kamerarummet. I princip behöver du bara gå ombord på båten iförd din våtdräkt och kontrollera utrustningen. Personalen och servicekonceptet är enastående. Allt går som ett välsmort maskineri ackompanjerat av många leenden och skratt.
De flesta dyk börjar under båten på fem meters djup. Efter att ha nått 25-30 meter som den djupaste punkten, simmar man i sicksack upp för den sluttande botten mot båten, samtidigt som man letar efter ovanliga varelser. Alla dyk genomförs i små grupper och Dive Into Lembeh håller en hög nivå när det gäller personal, så det är max tre dykare per guide.
Det finns cirka 50 namngivna dykplatser, och de flesta ligger på fem till tio minuters avstånd med speedboat från utgångspunkten i den norra delen av sundet. Även om dykplatserna ligger nära varandra så är de fortfarande helt olika, när det gäller vad som finns att se. På vissa ställen finns också korallrev, men den typiska Lembeh-dykningen sker på en grå eller svart sandbotten. Efter dyket får du färsk frukt, dricksvatten och en ren handduk. Precis framför resorten har du tillgång till två legendariska dykplatser, Hairball och Aw Shucks. Om du av någon anledning inte vill dyka från en båt, kan du utforska husrevet under en hel vecka utan att tröttna på allt intressant som finns att se.
Skarpa ögon
De lokala guiderna har en fenomenal och nästan övernaturlig förmåga att hitta mikroskopiskt liv i sundet. När de hittar något av intresse, fångar de din uppmärksamhet genom att knacka med två metallpekpinnar mot varandra, eller genom att signalera med en lampa. Den energinivå de använder när de vill göra dig uppmärksam brukar indikera hur pass spektakulärt fyndet är. En nakensnäcka eller en skorpionfisk på botten brukar inte skapa så mycket ståhej, men en blåringad bläckfisk gör det definitiv. Dessa varelser är inte bara sällsynta, utan också extremt svåra att upptäcka, kamouflerade som de är.
När guiderna pekar på någonting, så är det vid första ögonkastet inte alltid uppenbart vad de har sett. Alla som provat på muck-diving tillsammans med dessa skickliga indonesiska guider, har upplevt känslan av att känna sig dum. Vad pekar han på? Vad är det jag inte ser? Ibland måste jag ge upp, och jag bränner av ett par bilder för att göra guiden glad. Detta händer oftast när jag inte har rätt objektiv för just den varelsen han upptäckt. Guiderna skriver ibland artens namn på en skrivskiva, men deras kunskaper inom den latinska taxonomin överskrider ofta mina egna, så det är inte alltid en hjälp.
The small five
Om du är på safari på den afrikanska savannen och har tur så kan du se lejon, giraffer och elefanter. Eller också ser du en zebra och en gnu. Men en sak är säker, om du stannar hemma får du inte se någonting alls. Du måste ta dina chanser. Samma sak gäller när du dyker i Lembeh Strait, där varje dyk är som en safari. Du är alltid på helspänn och redo för vad som helst. På de flesta av dyken kommer du att vara upptagen med att ta bilder och du avslutar dyket först när din nitrox börjar ta slut.
Medan turister på safari strävar efter att få se "The Big Five", kan man beskriva motsvarigheten i Lembeh som "The Small Five". Jag skulle vilja nominera pygmésjöhäst, blåringad bläckfisk, hairy frogfish, mimic octopus och lacy scorpion fish (Rhinopias) som de fem superstjärnorna på makrodykningens himlavalv. På den här resan såg vi de första fyra, men den praktfulla och nyckfulla Rhinopias som brukade vara vanlig i Lembeh har uppenbarligen...
Läs hela artikeln i NetMag #23...
