DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

Skagerrakslaget del 2 - Engelska vrak

Det finns gott om marulk nere på vraket
HMS Queen Mary - Det var mörkt på vraket som ligger på 60 meters djup på lerbotten.
Text & foto: Rene B. Andersen
Expeditionen med Cdt. Fourcault fortsätter jakten på vrak från Skagerrakslaget. I den första delen fick vi bekanta oss med de tyska vraken. Här kikar vi närmare på de engelska fartygen.

 

HMS Queen Mary
HMS Queen Mary var en slagkryssare som byggdes 1913, ungefär samtidigt som Lützow fick sina kanoner monterade på mittlinjen. HMS Queen Mary var utrustad med 13,5" kanoner och som pressen skrev var hennes pansar av slagskeppsklass. Man trodde inte att de tyska 11”-kanonerna kunde penetrera skyddet, så därför såg man Queen Mary som en av den brittiska flottans stoltheter.
Vid ett tillfälle under striden hade Queen Mary en duell med SMS Seydlitz, som låg tillsammans med tre andra fartyg, vilka också var upptagna i dueller med varsin motståndare. Dessvärre förlorade SMS Derfflinger kontakten med sin motståndare och riktade istället sina kanoner mot Queen Mary. Av den anledningen blev hon beskjuten av båda fartygen. Det blev en ojämn kamp, och tre minuter senare träffas hon av två salvor. Strax därpå flyger Queen Mary i luften efter en kraftig explosion, och hon tar med sig 1 266 man i djupet.
Enligt de nio överlevande var det två detonationer ombord på fartyget, då både det förliga ammunitionsförrådet och det som låg midskepps exploderade. En stor del av fartyget slets sönder och föremål kastades upp i luften. Faktum var att den aktre delen av fartyget körde över fören innan den sjönk.

Eftersom vraket ligger på två olika ställen blev vi indelade i två grupper och båda RIB-båtarna behövde användas för dagens dykning. Vi lyckades komma i vattnet något tidigare än de föregående dagarna. Aktern är mer intakt, så vi bestämde oss för att dyka där först. Queen Mary ligger på 60 meter och är expeditionens djupaste vrak. Det märkte vi även på ljusförhållandena så snart vi kommit ner. Det var mörkt på vraket som ligger på lerbotten, men som tur var hade vi ganska bra sikt, men det var ändå svårt att ta några vettiga bilder på grund av mörkret. Vraket var väldigt skadat och det var svårt att finna något föremål man kunde känna igen, så vi tillbringade några minuter med att bara simma runt och försöka hitta något intressant. Vi måste också hålla ett öga på vår buddy som lagt ut den lina som vi följde. Det hade i princip varit omöjligt att hitta tillbaka utan lina under dessa förhållanden. Vi simmade längs relingen en stund innan vi äntligen hittade något igenkänningsbart. Det var ett torn till en 13,5” kanon som låg upp och ner, men tyvärr på ett sätt så att man inte kunde se själva pipan. Det fanns dock en spricka i det så att man kunde kika in.

Strax därefter kom vi ner till något som jag då trodde var aktern, men när jag senare studerade gamla fotografier förstod jag att det inte kan vara aktern, utan troligen den undre delen av ett kanontorn. Vi vände tillbaka och tog en liten omväg, där vi stötte på två italienare som hade hittat en av propellrarna som stack upp ur bottnen, vilket också bekräftades när vi såg propelleraxeln. Det var rörigt på platsen och när vi kom till ankarlinan fortsatte vi åt motsatt håll. Vi såg hyttventiler, varav en del hade lossnat. Det var svårt att orientera sig på vraket med allt bråte, innan vi kom fram till trädäcket som till viss del fortfarande var intakt. Denna del av vraket avslöjade inte så mycket förutom en pollare och ankarkätting, så vi tog oss tillbaka.

Den andra delen av Queen Mary
Efter lunchen var det dags att dyka igen, den här gången på den förliga delen. Det såg inte så lovande ut att döma av sonarbilden, och det blev inte bättre när vi nådde botten. Det var mörkt, lerigt med begränsad sikt och sönderslaget vrak. Det var här som de två ammunitionsförråden hade exploderat. Vi kom fram till något som såg ut som en stor kolv med kugghjul på den ena sidan. Tamas trodde att det var en del från kanontornet. Vi hittade också en pollare och en massa kätting och så småningom den första granaten på vraket. Vi såg också en del av överbyggnaden, men när jag tittade på bilderna efteråt hade jag lite svårt att placera den. Vraket kan närmast beskrivas som en hög med lösa metalldelar och förvridna plåtar. Det var omöjligt att få någon överblick, inte minst på grund av...

Läs hela artikeln i NetMag #36...





SOME images:
Det finns gott om marulk nere på vraket
HMS Queen Mary - Det var mörkt på vraket som ligger på 60 meters djup på lerbotten.