Äntligen kom vi ner till ankaret som hamnat mitt på vraket av HMS Defence. Vi kan se långa rader med kanoner på båda sidor, där kanonrören fortfarande pekar ut över relingen, som om man väntade på att fienden skulle dyka upp. Men i verkligheten har hon legat på havsbotten i över hundra år och gick ner med 903 man under det slag som än i dag beskrivs som världens största sjöslag.
Slaget vid Jylland är en historia i sig, så den här artikeln räcker inte för att täcka hela berättelsen. Om du vill läsa mer om detta slag, kan jag rekommendera Innes McCartneys bok "Battle of Jutland" som gavs ut 2016. Striden ägde rum under första världskriget 1918 mellan den engelska och tyska flottan ungefär 12 mil utanför Jyllands kust väster om Danmark. Tyskarnas mål var att bryta engelsmännens blockad för gott, medan den engelska flottan hade som intention att besegra tyskarna. 249 fartyg deltog i sammandrabbningen som varade i två dagar. 25 fartyg sänktes och 8 500 personer dog under slaget. Trots att de tyska kanonerna inte kunde mäta sig med engelsmännens kanoner, lyckades de ändå sänka fler fartyg. Från den synvinkeln ansåg sig tyskarna vara segrare efter slaget, trots att återstoden av deras flotta låg för ankar under resten av kriget, och att handelsembargot mot dem fortsatte.
Arrangören
Det var belgaren Stef Teuwen från CMAS som organiserade expeditionen för att uppmärksamma 100-årsdagen av striderna och samla kunskap om vraken. Expeditionen delades upp i tre delar med sju dagar i varje, så att deltagarna hade möjlighet att välja vecka. Som dykplattform hade man bokat fartyget Cdt. Fourcault, varje dykares dröm. Fartyget är 55 meter långt och är utrustat med helikopter, tryckkammare, tre RIB-båtar, två lyftkranar och har kapacitet för 30 tech-dykare. Vi pratar alltså inte om något liveaboardfartyg i Röda havet.
SMS Frauenlob
Under striderna var hon en del av den fjärde spaningsgruppen tillsammans med de andra fartygen som låg bakom stridslinjen. Hon hade ännu inte varit i strid, men sent på natten den 1 juni mötte tyskarna en engelsk grupp av kryssare på ett avstånd av 800 m och öppnade då eld. Tyskarna fokuserade sina sökljus på de två främre fartygen och besköt dessa, vilket orsakade 89 matrosers död. Engelsmännen avfyrade i sin tur en torped som träffade och sänkte Frauenlob. Därefter drog sig båda parter ur striden, eftersom den brittiska sidan också led förluster med två fartyg som stod i brand.
Rapport från den engelska befälhavaren:
Kvällsdimma och dålig sikt när fartygen observerades, samtidigt som en lysgranat avfyrades från den tyska sidan. När torpedofficeren frågade om han skulle skjuta svarade han: "Jag kan inte avgöra vem det är - eld!". Han gav ändå order om beskjutning, eftersom han var helt säker på att de var fientliga fartyg. Han blev trots det lättad av att hitta bitar av tysk ammunition på däck dagen därpå.
Dykproceduren
Efter briefingen var alla upptagna med att göra i ordning sin utrustning. Vi var indelade i två grupper och vår grupp skulle dyka sist. Efter en del väntan var det så äntligen dags. Dykproceduren fungerar som så att man lägger en boj på vraket, och därefter flyttas fartyget några hundra meter bort. När du hoppat i vattnet kommer en RIB-båt fram till dig. Man har monterat en slags surfbräda bakom motorn, och när RIB:en ligger stilla är brädan delvis under vatten. En person hjälper till att trycka ner brädan under vattnet medan du klättrar upp på den. Sedan är det bara att hålla i sig när det bär iväg mot vraket, där du hoppar av vid bojen. Om du har en kamera eller UV-scooter, så ligger den i RIB:en på vägen till vraket.
Eftersom det är 32 dykare så krävs det att alla är effektiva. Ett av problemen den första dagen var att de som hade kort dyktid började gå upp innan alla dykare kommit ner. Därför fick vi ta oss ner sicksack mellan andra dykare som hängde på linan, men det var turligt nog ingen ström. Vi landade på vraket på omkring 47 meters djup...
Läs hela artikeln i NetMag #34...
