DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

Ur Frodes loggbok - Montenegro

Stenopus spinosus, en räkliknande kräfta
Milan och jag blev direkt goda vänner. Den före detta elitsoldaten i den jugoslaviska armén har varje sommar ett trevligt dykläger i Montenegro.
Strax under ytan ligger ingången till det lilla slukhålet (Blue Hole), där utgången finns nere på cirka 30 meters djup.
Text och foto: Frode Kjems Uhre
Det är en tidig morgon i juli. Jag har sovit gott i mitt lilla tält i den varma sommarnatten i det mysiga dyklägret i Montenegro. Natten innan reste jag hit med en hyrbil från Dubrovnik.

En muskulös kille med ett varmt leende bjuder mig på kaffe vid ett litet campingbord. Milan, som den serbiske dykaren heter, är före detta fallskärmsjägare vid den jugoslaviska armén. Det är han som har bjudit in mig till sitt dykläger vid Žanjic Bay på den lilla halvön Luštica, vilken ligger sydost om Herceg Novi. Platsen ligger precis vid inloppet till en av de vackraste vikarna i världen, nämligen Kotorbukten.

Medan vi sitter vid campingbordet och njuter av vår frukost tillsammans med några av Milans dykvänner börjar temperaturen stiga. Som tur är finns det bra kylmöjligheter, eftersom havsvattnet bara är 16 grader på djupet. Dyklägret ligger nära stranden, där det också finns en liten hamn, och här har Milan ett par mindre gummibåtar. Vår första dykplats ligger 2-3 minuter från hamnen. Det är vraket av patrullbåten PBR 512, som byggdes 1952 för den jugoslaviska flottan på varvet Titovo i Kraljevica i nuvarande Kroatien. Dess uppgift var främst att bekämpa ubåtar. På 80-talet demonterades vapnen från de gamla patrullbåtarna, och därefter användes de som skjutmål. På en av dessa skjutövningar blev PBR 512 träffad av en sjömålsrobot utan stridsspets som gjorde ett hål i skrovet. Man försökte dra båten till hamn så att den kunde användas för ytterligare en skjutövning, men pumparna kunde inte hålla den flytande, och man fick låta fartyget gå till botten. I dag ligger vraket på sandbotten på 25 meters djup, och det är den mest besökta dykplatsen i hela Montenegro. Vraket är i mycket gott skick, och det finns också mycket liv omkring det. Det som dock förvånade mig var att det bara fanns småfisk. Milan berättar för mig att det är på grund av dynamitfiske.
Mitt på dagen blir det en siesta i lägret, men på eftermiddagen ger vi oss ut igen. Det finns ett antal mindre grottor längs kusten som man kan utforska. Lite längre ner längs kusten finns det också ett slags "Blue hole". Precis under ytan ligger en öppning bland klippblocken, som man kan dyka ner i, och efter att man simmat genom några mörka gångar, kommer man 15 minuter senare ut igen på drygt 30 meters djup. Inuti grottan finns det inte mycket fisk, men jag ser stora krabbor, räkor och andra kräftdjur. Det var verkligen en kul upplevelse.
På kvällen är vi inbjudna till en av Milans vänner som serverar en överdådig middagsbuffé med...
 

Läs hela artikeln i NetMag #41...





SOME images:
Stenopus spinosus, en räkliknande kräfta
Milan och jag blev direkt goda vänner. Den före detta elitsoldaten i den jugoslaviska armén har varje sommar ett trevligt dykläger i Montenegro.
Strax under ytan ligger ingången till det lilla slukhålet (Blue Hole), där utgången finns nere på cirka 30 meters djup.