Bärplansbåten rusar fram över Tyrrenska havet i hög hastighet. Vi har just lämnat Palermo på Siciliens nordkust och ligger på kurs norrut mot den lilla ön Ustica, samtidigt som jag förbereder min undervattenskamera. Ungefär en timme senare avtar ljudet från de kraftfulla motorerna, och vi glider tyst in i den vackra lilla hamnen på ön. Dykcentret Mare Nostrum Diving Ustica ligger på promenadavstånd från hamnen, och ägaren Tatiana Geloso välkomnar mig och frågar om jag är intresserad av ett dyk i solnedgången. En italiensk dykfamilj som också är med på båten säger att de har semestrat på Ustica varje sommar i över 15 år, och de tycker att dykningen här är helt fantastisk. 1986 blev området kring Ustica klassat som en marin nationalpark. Det är ett område på 15 000 hektar som är uppdelat i tre zoner. Zon A "Reserva Integrale" är helt fredad och all båttrafik och dykning är förbjuden här, men man får bada på stranden. I zon B, som kallas “Reserva Generale”, är det tillåtet att dyka, och vissa lokala fiskare med särskilt tillstånd får fiska med lina, men harpunjakt är strängt förbjudet. Zon C, som heter “Reserva Parziale”, har det svagaste skyddet. Här är det sedan år 2000 tillåtet för lokala fiskare att bedriva sin verksamhet, men jakt med harpun är också förbjudet i detta område. Dykguiden Marco Gonelli berättar för oss att vi ska dyka i zon B på dykplatsen Secca Della Columbare. Här finns det goda chanser att se stora pelagiska fiskar som barracuda, stor taggmakrill och brun havsabborre. Mina förväntningar är höga, och jag blir inte besviken när jag något senare glider fram i viktlöst tillstånd i det kristallklara vattnet över ett spektakulärt undervattenslandskap. Fisklivet är helt fantastiskt, och efter en stund uppenbarar sig ett stim med barracudor framför mig och Marco. Det är en vacker syn när de stora rovdjuren elegant rör sig i vattnet. Vi ligger på 33 meters djup när min dykdator signalerar deco och piper högljutt. Jag har dock gott om luft kvar så jag stannar en stund och beundrar de vackra fiskarna, innan vi stiger upp till grundare vatten vid ett fint rev med gott om mindre fiskar.
Tatiana har bokat in mig på Hotel Clelia, som ligger på fem minuters avstånd från hennes dykcenter i den lilla staden. Branta små gator och trappor leder upp till hotellet, och morgonen därpå belönas jag med en fantastisk utsikt över hamnen och Tyrrenska havet, medan jag njuter av hotellets välsmakande frukostbuffé. Tatiana har lovat att vara min modell på morgondyket. I dag åker vi inte ut med den snabba RIB:en, utan med hennes underbara QALFAT 36', som är byggd hos en båtbyggarfamilj med sju bröder på Malta...
Läs hela artikeln i NetMag #17...
