Hon har många smeknamn, varav de flesta är mindre smickrande, mest beroende på de nyckfulla förhållanden som råder på dykplatsen. Hiskeliga berättelser om dykare som irrat bort sig, eller till och med omkommit på vraket har satt skräck i många nybakade dykare under årens lopp. Ingrid har tyvärr fått lite dåligt rykte, men har man turen att besöka den gamla damen när hon är på bra humör, så är det verkligen ett suveränt dyk.
Den sista resan
Ingrid Horn byggdes på varvet Neptun i Rostock 1901 och var ett relativt stort ångfartyg som fördes av kapten Holtz. I Juli 1917 lämnade hon Emden i Tyskland med kurs mot Luleå för att frakta järnmalm hem till den tyska krigsindustrin. Torsdagen den 26 juli lämnar man Luleå för att ta sig tillbaka till Tyskland. Under första världskriget var denna rutt väldigt riskabel, då både ryska och de allierades ubåtar gjorde allt för att hindra malmen att komma fram till sitt mål. Därför valde man ofta trånga men mer skyddade farleder inomskärs. Samtidigt är det svenska lastfartyget Bergvik på väg till Skellefteå, och även hon går inomskärs. Man stannar vid Landsort för att ta ombord lotsen, innan man fortsätter. Både lotsen och kapten Johan Lindh befinner sig båda på bryggan ombord på Bergvik, när de stävar norrut denna disiga kväll. Vid Dalarö tar Ingrid Horn ombord lotsen Hilmer Engström och fortsätter söderut. Ombord på fartyget har man brist på fotogen och väljer att endast låta topplanternorna vara tända, ett beslut som skulle komma att få ödesdigra konsekvenser.
Förlisningen
Strax efter midnatt den 30 juli närmar sig Bergvik Dalarö på halv fart och upptäcker ett svagt vitt ljus föröver på babordssidan. Både lotsen och kapten betraktar ljuset som man uppfattar som ett fartyg liggande för ankar. När Bergvik kommer närmare ser man till sin fasa att det vita ljuset rör sig söderut och även ett svagt rött sken. Kapten Lindh förstår genast att det måste vara ett fartyg under gång och beordrar full back i maskin, samtidigt som lotsen Berglund ger signal med ångvisslan. Kollisionen blir oundviklig, och ögonblicket därpå träffar Bergvik Ingrid Horns babordssida strax för om midskepps med sådan kraft att fartyget tränger cirka tre meter in i Ingrid Horn. Bergvik sitter fastkilad i skrovet på Ingrid Horn men lyckas, fortfarande med full back, att ta sig loss och lämnar ett stort hål efter sig, där vatten forsar in. Ingrid sjunker snabbt och reser sig med aktern i luften, fortfarande med propellern snurrande. Ombord på Bergvik gör man stopp i maskin och sätter ut livbåtarna. När dessa kom fram till platsen var Ingrid Horn redan försvunnen. Bland allt vrakgods hittar man den 20-åriga tyska matrosen Heinrich Kals, som halvnaken plockas upp i en av livbåtarna. Man stannar kvar på platsen i flera timmar, men hittar inga fler överlevande. De övriga 20 besättningsmedlemmarna och lotsen Engström följer med fartyget i djupet.
Bärgning av föremål
Ingrid blev tidigt ett populärt dykmål, och flera föremål har bärgats, bland annat skeppsklockan och ett nakterhus. En av de första dykarna på plats var den numera legendariske vrakjägaren Sven Olof Johansson. År 1959 skulle Sven bärga ett stockankare från vraket. Ankaret hade han redan sålt till några personer som skulle ge det i 50-års present till en dam på Dalarö, och man hade hyrt en trålare med...
Läs hela artikeln i NetMag #33...
