Dykningens myter
- vad är sant och vad är skröna?
Det är svårt att undvika dem. Parkamraten har säkert dragit en och annan någon gång. Ute på dykresan inser man att vissa har spritt sig över hela världen. Hemma på dykcentret märker man att andra verkar leva små mer lokala liv. Dykskrönan är en personligt hållen berättelse med passande överdrifter som förstärker berättelsen eller företeelsen. Att berätta en sådan historia kallas för att fabulera. En skröna är ofta direkt osann men har ett underhållsvärde. Vi ska här dissekera 10 olika ämnen. Vad är sant och vad är skröna?
100 meter sikt?
På fullaste allvar florerar uppgifter om fantasi-sikt i tidningar, vid dykgenomgångar eller som krydda när det berättas salta dykhistorier från semestern. Det är inte så konstigt med tanke på att dykning är en visuell upplevelse. Bra sikt är något vi alla vill ha runt revet och på vraket när vi dyker. Det är kanske den vanligaste frågan till dykcentret man besöker – Hur är sikten? Det som förvånar mig mest är att uppgiftslämnare kan vara så dödligt tvärsäkra på att det är 50 eller till och 100 meters sikt. Vad är då sant om detta?
Om man benar ner sikt lite grovt så är sikten avhängig tre olika faktorer. Mängden ljus, mängden plankton och antalet partiklar i vattnet. Ju mer ljus som når ner i vattnet desto bättre sikt. Ljusmängden påverkas av solens intensitet, vinkel och om vattenytan är blank eller vågig. Vårens första algblomning påminner oss om den andra faktorn som är antalet plankton i vattnet. Den tredje faktorn är antalet partiklar, så som sand och sediment, som också påverkar sikten genom att sprida och absorbera ljus. Det kan vara en storm som rör upp bottensediment eller en nära angränsande flodmynning som föder ett område med partiklar.
Horisontellt eller vertikalt
Sikten mäts horisontellt eller vertikalt. Det finns anledningar till att man mäter sikt vertikalt men för en dykare är det generellt sätt den horisontella sikten som är mest intressant. Oceanografer och marina forskare använder ibland sig av en så kallad Secchi-skiva för att mäta vertikal sikt. Skivan som är vit och 10 cm i diameter sänker man ner i vattnet tills den inte längre syns. Ett bättre sätt att mäta siktdjup är att använda en transmissometer som är ett 1 meter långt rör med en ljuskälla i ena änden och en ljusmätare i andra änden. Med hjälp av detta instrument kan man kvantifiera vattnets klarhet. Ett tredje sätt är att använda en handhållen sonar som man pekar mot något som är på gränsen till siktdjupet och så får man helt enkelt avståndet på instrumentets LCD.
Ett praktisk, och lite mer ovetenskapligt sätt att kolla siktdjupet för en dykare är att notera vad djupmätaren säger när man inte ser vattenytan längre. Försvinner havsytan till exempel när man är på 18 meter är det 18 meters vertikal sikt. En tumregel säger att den horisontella sikten är ungefär hälften, så i detta fall cirka 9 meter.
Hur långt ser man då egentligen i bra sikt? Jag har själv dykt i Pupu källor i Nya Zeeland och upplevde där en sådan sikt jag inte trodde existerade. Den kändes oändlig. Där har National Institute of Water & Atmospheric Research enligt vetenskapliga normer mätt upp sikten och erhållit världens bästa horisontella sikt i färskvatten. Resultatet blev 63 meter vilket skall vara nära det optiska maxtalet för rent vatten. Min upplevda oändlighet är i själva verket 63 meter. Så en sak kan man vara säker på och det är...
