Första fotoförsöken under vattnet
– mycket att tänka på
I förra numret av DYK gick jag igenom vilken utrustning som kan behövas för att börja fotografera seriöst under vattnet. Med alla grejer inköpta (utom blixtar som jag lånade av en kollega) packade jag så väskan och åkte ner till en veckas dykkryssning på m/v Tala i Röda havet. Målet var att bekanta mig med kameran, huset och blixtarna, och försöka få till i alla fall några passabla bilder.
Efter ett check out-dive börjar jag i den svåra änden med att försöka ta vidvinkelbilder med blixt på ett vrak, minsveparen precis utanför Hurghada. Sikten är så där för att vara i Röda havet, med mycket partiklar i vattnet. En sak står klart väldigt snabbt – det gäller verkligen att hålla koll på blixtarnas position i förhållande till kameran. Så långt ut som möjligt och gärna lite bakom kameran. Minsta felplacering och bilderna drabbas av rena snöstormen i kanten på grund av blixtljus som reflekteras på partiklar. Visst, man kan rädda en del av det i efterbearbetningen, men det är mycket bättre att få det rätt från början.
Det tar många bilder innan jag har någotsånär ordning på det. Och det är inte utan att jag önskar att jag köpt ännu längre blixtarmar än den standardlängd jag har nu (två länkar á 20 centimeter till varje blixt). Kanske köper jag till en längre länk för var sida? Känns som om jag inte kan ha långa nog när jag plåtar vidvinkel medan det vid makro förstås kan bli bökigt med för långa blixtarmar.
Fånga det naturliga ljuset
Nästa lärdom är att det är avgörande att fånga också det naturliga ljuset för att få en vacker vidvinkelbild, och att jag därmed måste prova mig fram med exponeringsvärdena ända till havet får den där härliga djupblå nyansen. För ljust och havet ser dassigt ut, för mörkt och det blir nästan svart och bilden tappar både i känsla och detalj. Här gäller alltså också att ta många bilder och prova sig fram.
För att göra det enklare för mig sätter jag ISO på ett fast värde (400) och likaså tiden (1/125-dels sekund för att vara säker på att undvika rörelseoskärpa). Sedan experimenterar jag genom att ändra bländarvärdet och titta på skärmen efter varje bild. Egentligen bör man titta på histogrammet istället (stapeldiagrammet som visar exponeringen rent tekniskt), det är mycket mer exakt, men jag är inte riktigt van vid det än. Efter mycket blixtrande kommer jag fram till att en bländare på f8 funkar bra i just det här ljuset. Sedan kan jag behålla kameran på det värdet och koncentrera mig mer på kompositionen.
Hitta linjerna och vinklarna
Som vanligt i fotografi gäller det att hitta överraskande och annorlunda vinklar utan att det för den skull blir konstlat och överdrivet. Därför simmar jag runt en bit ut från vraket och provar på olika djup. Minsveparen ligger på sidan med fören pekandes fritt i vattnet – ett tacksamt motiv. Använd till exempel tredjedelsregeln. Om du delar in bilden i ett rutnät med linjer vid...
