Iskallt uppvaknande
”När min regulator friflödar inser jag plötsligt att vi befinner oss alldeles för långt från stranden. Istället för att ta min parkamrats alternativa luftkälla kopplar jag loss min kniv och börjar hacka hål i isen, ackompanjerad av mitt andrastegs monotona pysande. I bakhuvudet vet jag att isen är tunn, det hade vi noterat innan dyket. Men nu verkar den ogenomtränglig...”
Dykning mitt i veckan och sen höst ställer annorlunda krav på såväl dykare som dykplats. För det första kan man som dykare inte vara speciellt kräsen vad det gäller dykplats. För det andra bör platsen ligga inom 30 minuter från hemmet då det annars blir nattdyk storlek XL innan man ens kommit i vattnet. Sammantaget innebar detta att vi bestämde oss för att åka till en närbelägen sjö en halvtimmes bilväg från Göteborg, istället för att ge oss iväg upp till Gullmaren som skulle innebära runt en timmes bilkörning, enkel resa.
Minusgrader Eftersom det var senhöst så hade termometern börjat krypa under noll grader på nätterna. Detta var dock inget som vi trodde skulle ställa till det för oss. Den lilla is som eventuellt skulle finnas på sjön borde ju vara lätt att forcera. Ingen av oss var utbildade för att dyka under is men det var heller inget som vi planerade att göra. I vår värld skulle det vara så tunn is att det mer var en filosofisk fråga om det var fråga om ”riktig” isdykning eller ej.
Mycket riktigt, när vi väl kommit fram kunde vi snabbt konstatera att isen börjat lägga sig på sjön. Men efter att ha stampat lite på den och konstaterat att den var cirka 3 mm tjock och därmed tämligen lätt att slå sönder bestämde vi oss för att byta om och testa hur isen var längre ut. Detta var misstag nummer ett.
Under tiden som vi bytte om diskuterade vi hur vi skulle göra om isen var tjockare längre ut. Vi kom fram till att om den gick att slå sönder så skulle vi genomföra dyket och navigera oss tillbaka mot stranden. Baktanken var att bara vi kom tillräckligt nära stranden så var ju isen lätt att forcera. Misstag nummer två – lika punktligt som ett brev på posten när postverket fortfarande var statligt.
Vi började gå ut i vattnet och precis som vi trott blev isen tjockare vartefter vattnet blev djupare och därmed kallare. Vi kunde dock hela tiden slå sönder isen med handkraft så till slut bestämde vi oss för att genomföra dyket. Efter en snabb parkontroll började vi så sjunka ned i det kalla vattnet. Av någon outgrundlig anledning var det ingen av oss som tänkte på att knyta fast någon av de linrullar som vi hade med oss för att hitta hem på det viset. Förutom att notera misstag nummer tre och fyra för dagen är det relativt lustigt att vi trots alla dumheter vi gjorde denna dag faktiskt tänkte på att inte andas i andrastegen över ytan för att undvika frysning. Lustigt hur man sållar ut vad som är viktigt för överlevnaden
Istället för att använda någon av ovan nämnda två linrullar valde vi alltså att ta ut en kurs för att sedan kunna ta en kontrakurs på hemvägen, allt enligt regelboken.
Misstagen fortsätter Dykningen i den här sjön bjöd inte på några större överraskningar, faktum är att den inte bjuder på något alls. Förutom några halvsovande abborrar såg vi ingenting om man inte räknar enstaka små ”tuvor” av sjögräs. Något som vi inte alls tänkte på var att vi nu var långt inne...
