Bomber i Bikini

”För mänsklighetens skull och för att hindra alla världskrig”

Tänk dig att det knackar på dörren. En vänlig man står i dörröppningen och försöker övertyga dig om att packa allt och lämna ditt hem - Inte bara du själv, utan alla dina grannar också. "Det kommer att gynna mänskligheten och stoppa alla världskrig", hävdar han. Håller du med? Skulle du acceptera att flytta långt från den plats där du har vuxit upp, den enda plats du någonsin har bott på? Och skulle du finna dig i situationen, när du upptäcker att flytten långt ifrån är tillfällig, utan kommer att vara i flera generationer. Hur skulle du hantera det faktum att du sannolikt skulle dö en hemsk död om du återvände till ditt barndomshem?

Idag tycks metoden brutal och extremt hänsynslös, men detta var precis vad som hände i februari 1946, då den amerikanska flottiljamiralen Ben H. Wyatt övertalade den lokale hövdingen Kong Judah att övertyga sitt folk att lämna sina små öar i Bikiniatollen. De 167 öborna flyttades till små trånga baracker på en avlägsen ö, och förberedelserna för kärnvapenprovet påbörjades. Operation Crossroads hade startat.

På datumgränsen
Bikinis avlägsenhet var den främsta orsaken till att atollen valdes som plats för kärnvapenprov. Som ett resultat av detta måste du som besökare ge dig iväg på en lång och ansträngande resa för att komma dit. Efter att ha varit på resande fot i nästan tre dagar, känns det som att vi har rest till andra sidan av jordklotet, när vi äntligen kommer fram. Och det har vi i princip gjort. Vi är nära datumgränsen - 12 tidszoner från nollmeridianen i Greenwich.
Efter korta mellanlandningar på tre andra öar, släpper United Airlines “Island Hopper” från Guam av oss vid den amerikanska militärbasen på Kwajalein, som liknar en tropisk variant av Area 51. Härifrån fortsätter resan med en kort färjetur till den närliggande lilla och tätt befolkade ön Ebeye. Här kan vi slappna av och bli av med vår jetlag under ett dygn på stadens enda hotell, det charmiga Hotel Ebeye, innan vi går ombord på Truk Master för att börja vårt äventyr.

Innan vi sätter kurs norrut, på den 24 timmar långa båtresan till Bikiniatollen, hinner vi med att dyka på pansarkryssaren Prinz Eugen. Detta ursprungligen tyska fartyg togs i beslag av allierade styrkor efter andra världskriget. Man beslutade att använda både tyska och japanska fartyg i Operation Crossroads för att utröna om det fanns skillnader i fiendens skeppsbyggnadsmetoder jämfört med amerikanska beträffande motståndskraft mot kärnvapen.

Prinz Eugen klarade både Able- och Baker-sprängningarna, förutom några mindre strukturella skador, men fartyget utsattes dock för en rejäl dos av radioaktivt nedfall. Senare samma år bogserades Prinz Eugen till Kwajaleinatollen för att dekontamineras. Men fartyget tog in vatten och kunde inte repareras på grund av radioaktiviteten. Prinz Eugen kantrade på grunt vatten i Kwajaleinatollens lagun i december 1946.
Precis som de flesta andra tungt bepansrade fartyg ligger Prinz Eugen upp och ner. Men det är trots detta ett suveränt dyk, och vrakets enorma dimensioner ger oss en försmak av vad som väntar oss lite längre norrut i Bikini. Den främsta attraktionen för fotografer är de tre gigantiska propellrarna, varav en sticker upp ovanför vattenytan.

Mäktiga Sara
På eftermiddagen följande dag kan vi se Bikiniatollen vid horisonten. Vi har kunnat hålla en ganska bra fart på det för en gångs skull ovanligt lugna Stilla havet, och vi anländer några timmar tidigare än väntat. Detta ger oss möjlighet till ett kort orienteringsdyk på hangarfartyget USS Saratoga.
Med sina 270 meter är USS Saratoga förmodligen det största dykbara skeppsvraket i världen, och ett av väldigt få hangarfartyg som är tillgängliga för dykare.
När jag simmar i ytan mot nedstigningslinan vid fören på vår liveaboardbåt Truk Master, så tittar jag ner och inser plötsligt att det inte är havsbotten i lagunen jag ser där nere, det är...