Turkiska skatter
Landet bjuder på några av de bästa förutsättningarna för en lyckad sol- och badsemester. Kustlinjen är också fylld med en lång rad intressanta vrak. Men det är först under senare år som dyksugna turister fått chansen att göra ett besök på dessa skutor. Många gånger är de antika i ordets rätta bemärkelse. Vi besöker de vackra orterna Kas och Kalkan som gör allt för att välkomna gästande vrakentusiaster.
Kas ligger vid Turkiets kust mot Medelhavet. Stadens läge är ungefär halvvägs mellan flygplatserna Dalaman i norr och Antalaya i söder. Avståndet till bägge flygfälten är cirka 160 kilometer. Där finns inga stora moderna hotellkomplex. I stället liknar Kas mest en sömnig och idyllisk fiskarby. Den har knappt förändrats genom åren. Så här såg Medelhavets kuster ut innan turismen drabbade dem.
Kas Stadens namn uttalas ”Kasch”. Största omdaningen som hemsökt orten är dykningen. Vid pass ett dussin ”auktoriserade” dykbåtar utgår från den lilla hamnen. De skjutsar dykare till ställen längs en typisk turkisk kustremsa överströdd med massor av små öar och klipprev. Genom århundradena har lömska skär och grund utkrävt sin tribut av skeppsfarten.
Stora delar av Turkiets kuster var avspärrade under många år. Nu har de öppnats för turism – och dykning. Dykarna kan passa på att utforska orörda och praktfulla vrak utanför Kas och i Kalkan-området 20 kilometer söderut. Där finns sex kända vrak. Fem är tillåtna. Det sjätte kräver specialtillstånd. Det är en tysk ubåt på 30 meters djup. Ubåten ligger i inloppet till hamnen på den grekisk-ägda ön Meis bara drygt 3 kilometer från det turkiska fastlandet.
Gulvercin Adasi ligger cirka 15 minuter med snabbgående båt från Kas. Där finns en motorseglare på ungefär 25 meters djup. Berättelsen om hur båten förliste finns i två helt motsatta versioner. Enligt den första skulle skutan ha sänkts för att bli dragplåster åt fisk och dykare. Men i de här trakterna tycks Turkiet knappast behöva några artificiella rev. Enligt den andra skulle ägaren under gravt inflytande av starka drycker ha seglat skutan rakt på grundet intill ön Gulvercin. Den är jag beredd att tro på. Precis intill förstäven gapar ett stort hål på babordssidan. Hålet ger viss trovärdighet åt den senare versionen.
Marmorstaty Dykbåten ankrar på grunt vatten intill ön. Kursdeltagare och ”prova-på” dykare får därmed chansen att hålla på med sitt. Vi mer erfarna får simma ner till vraket. Det vilar på kölen men med cirka 45 graders slagsida åt babord. Hettan var bedövande 38 grader på land. Jag gladdes åt min shorty medan dykinstruktören Denis (uttalas med betoning på i:et) och min kompis Ben skrudade sig i munderingen. Vi gled ner i det lugna klara blå havet. På 4 meters djup låg några stenblock. Vi simmade vidare över grundet. Men vad var nu detta? En marmorstaty av en haj? Ben poserade grensle över den 2,5 meter långa hajen med Denis svävande i bakgrunden.
Stenblocken förbyttes till ålgräsängar på sand. Bottnen sluttade ner till 15 meter och snart 24. Ålgräset började glesna. Precis i utkanten av synfältet med 25 meters sikt anade jag en mörk skugga. Det måste vara vraket. Jag signalerade till Denis. Men hon missförstod mig, satte av i motsatt riktning och försvann i det blå diset.
Ben och jag stannade kvar. Vi tänkte ge Denis tre minuter. Tre minuter senare syntes fortfarande inte...
