Scapa Flow

Sista kvällen i Stromness. Jag har ägnat 10 dagar åt att dyka på vraken vid Scapa Flow och trakten däromkring. Nu har jag några timmar att fördriva på Ferry Inn. Några dykkompisar och jag käkar middag. Jag får bara fukta tungan med Guinness. Senare ska jag köra till Kirkwall för att hinna med Northlinks nattfärja till Aberdeen.

Skotsk accent klarar jag inte av – varken i tal eller skrift. Du får helt enkelt föreställa dig den där det behövs. "Glöm inte bort att jag heter Ron. Inte Eddie som det har stått i en del artiklar" säger Ron med en halvt urdrucken pint i handen. Han jobbar sedan många år som förstestyrman och matros på Jean Elaine. Kanske bör jag tillägga att han talar om reportage i mindre ansedda dykarblaskor än DYK. "Berätta för läsarna om soppan" vädjar han.

Ron har faktiskt en poäng där. Enligt min erfarenhet kan alla bra dykbåtar erbjuda bra dyk. En sak utmärker de bästa när det gäller totalupplevelsen av en dyksemester. Det är summan av alla småsaker. I Rons fall är det hans hemlagade soppor – kanske inte en så liten sak i alla fall. Soppan är mäktig och mättande. Det är inte den där sortens soppa man kunde suga i sig genom sugrör.

Jag kom till Orkneyöarna några dagar i förväg med sikte på några annorlunda dyk. Att komma dit innan Scapa Flow-veckan började skulle ge mig chansen att dyka på blockadvraken vid Churchillbarriären med Kieran från Scapa Scuba. Dessutom på några av vraken efter amiralitetets trålare utanför Kirkwall. Kevin Heath håller på och undersöker dem.

Några dagar senare är jag tillbaka i Stromness och går ombord på Jean Elaine. De andra dykarna har anlänt. De bekantar sig med varandra för att dela in sig i lämpliga dykpar. Jag ska ansluta mig till gänget under veckan.

Berg av prylar förbereds för morgondyket. Det är allt från stora enkelflaskor till dubbelapparater med sidmonterade flaskor. Med ett undantag. En av dykarna sprang iväg för att hyra våtdräkt och väst. Han tog flyget till Orkney. Hans dykutrustning tog också flyget – fast någon annanstans.

Gänget tycks ha kommit överens om att Köln ska bli dagens dykmål. Det är mest välbehållet bland vraken från den tyska Stora Flottan. Alla de andra dykarna är på Scapa Flow för första gången. Bottnen ligger på 36 meter. Merparten av dyket genomförs mellan 25 och 32 meter. Alltså blir vraket ett trevligt och säkert sätt för alla att få ut något bra av dyket.

För mig blir det en chans att kolla några detaljer i sista minuten inför min kommande bok om vrakdykning. Jag kan också ta några kompletterande bilder.

Tillbaka ombord på Jean Elaine delar Ron ut muggar med hans mustiga grönsakssoppa. Gröngölingarna är lyckliga. Alla i gänget är eniga om att Köln motsvarade eller överträffade förväntningarna. Många dykare vallfärdar ju hit långt norr om Skottland. Första dyket är alltid lite nervöst. Man vet inte om dykningen verkligen ska leva upp till den ryktbarhet som skapats kring Scapa Flow.

Gruppen är långt...