Äntligen Guld!

►  Hur känns det så här ett några dagar efter tävlingen?
– Det känns fortfarande toppen! Jag känner mig faktiskt lite lättad, det känns lite knepigt att säga så, men det har varit så nära, så många gånger, så det känns lite skönt.

Hur många gånger har du Rikard tävlat i SM?
– Jag har varit med som fotograf i sexton SM-finaler och en gång som parkamrat. Elin har varit med som parkamrat tretton gånger.

Rikard Godlund skaffade sin första undervattenskamera redan 1997 men själva fotograferandet tog fart 2001 när han och Elin var på en resa till Röda Havet med UV-foto som tema. Resan arrangerades av marinbiologen och fotografen Anders Salesjö och det var flera blivande UV-fotografer med på resan bland andra Ingvar Eliasson som har varit med och utformat SM som det ser ut idag.

Efter den där resan tog fotograferandet successivt större plats än själva dykandet, jag fokuserade mer och mer på bilderna berättar Rikard. Sedan har det eskalerat genom åren. Idag är fotograferandet helt centralt. Nu kan han göra ett dyk bara för att testa en bildidé. (Man kan säga att Rikard är en dykande fotograf snarare än en fotograferande dykare.)

Teamet
Att vara samkörda som team spelar stor roll och teamsamarbetet är något som Rikard och Elin har lagt ner mycket energi på.

Samarbetet är otroligt viktigt både under och över ytan. Att vara parkamrat innebär inte att ens jobb tar slut när dyket tar slut säger Elin. Efter dyket så tar bildarbetet vid och där handlar det om att göra gemensamma val kring vilka bilder som ska användas och hur viss redigering ska göras. (I SM är det inte tillåtet att göra stora förändringar vad gäller redigering.) Det är en kollektiv process där både fotograf och parkamrat aktivt deltar.
– Vi tycker själva att vi har drivit teamsamarbetet långt, kanske längre än de flesta, vi har jobbat mycket med det. Samarbetet är otroligt viktigt för att få bra resultat.

Har ni någon favorit bland era tävlingsbilder genom åren, finns det någon bild som betytt extra mycket för er?
Här behöver Rikard och Elin inte tänka efter särskilt länge och de är uppenbart eniga om vilken bild som betytt lite extra.
– 2011 tog vi den första tångsnärta-bilden som vann guld, det är den bild som fått flest poäng av alla bilder vi tävlat med. Det var inte vår första medalj i SM-sammanhang men det var vårt första guld.
– Vi hade inte bestämt motiv men vi hade planerat tekniken för att ta bilden. Vi hade en slavsensor på en handhållen blixt med snoot som Elin använde för att belysa motivet, vi hade tränat på det. Vi hade förberett hur vi skulle kunna ta en sån bild och när ett bra motiv, det vill säga tångsnärtan, dök upp så kändes det grymt bra. Vi tänkte väl inte på resultat först och främst men kände att det var en bra bild. Vi trodde väl inte att vi skulle få medalj men det blev ett guld för den bilden.

Wow-känslan...