Delfiner, hajar och blå hål
– storstilat på Bahamas
Tänk så mycket bättre det vore om delfinerna skulle dröja kvar och roa sig med att dela lekfullheten med oss dykare – hellre än att bara retas. Tja – det finns några ställen i världen där sådant inträffar. Ett par av dem finns i Bahamas.
Världens första
Bahamaöarna förknippas sedan gammalt med ouppnåelig lyx. Visst är det väl charmant att vräka sig i en rymlig svit på Pelican Bay Hotel på Grand Bahama med stort sällskapsrum, separat sovrum och rymligt badrum i direkt anslutning. Men idag är priset överkomligt. Pelican Bay ligger i den flotta marinan Port Lucaya med UNEXSO bekvämt tvärs över gården. UNEXSO (Underwater Explorers’ Society) var världens första dykcenter för turister. Många inom dykturismen startade sin yrkesbana där.
Tråkigt nog fortsätter en del av personalen vid kundmottagningen hos UNEXSO att uppvisa en ovänlig attityd. Jag skrev om saken första gången jag besökte stället för ungefär 10 år sedan. Uppenbarligen kände sig företagsledningen trampade på tårna. Förstahandsintryck brukar stå sig. Synd att ingenting tycks ha ändrats i kundmottagningen. Speciellt som attityden vid entrédisken på intet sätt motsvarar det mottagande jag fick från övrig personal och ledning. De är hur vänliga och hjälpsamma som helst.
UNEXSO inriktade sig tidigare på den amerikanska lågprismarknaden. Sedan 9/11 har den mer eller mindre reducerats till hemmasemester. Det ger fördelar åt oss övriga gäster. Vi behöver inte längre trängas med dykningens massturism. Centret kan erbjuda både vrakdyk och revdyk. Ändå är dyk med delfiner och hajar deras speciella signum – det som skiljer dem från mängden.
Mutade med sill
Sanctuary Bay ligger alldeles i närheten. Där lever atlantiska flasknosdelfiner och deras avkomma efter att ha räddats från cirkusar och delfinarier. UNEXSO-båten åker dit och ansluter sig till en mindre skuta med personal från Dolphin Experience. Bägge båtarna tar sig till ett ställe på öppna havet med lämpligt djup cirka 15 meter. Några utvalda delfiner slår följe med båtarna – uppmuntrade av generösa dusörer med sill.
Delfinerna glädjer sig lika mycket åt chansen att simma fritt i oceanen som vi åt att få simma med dem. Emellanåt gör de höga hopp över ytan på vägen ut. Jag är säker på att hoppen är både högre och vildare ån någonting som vilda delfiner någonsin gör.
Så snart vi kommit ner i vattnet tycks delfinerna starta uppvisningen enligt order. Det är ungefär som när man lossar kopplet till sin hund i parken. De rusar bångstyrigt omkring i högsta fart, försvinner plötsligt ur sikte, stormar tillbaka och tvärbromsar precis framför någon av dykarna – vanligen någon med kamera.
Uppvisningen ger imponerande prov på delfinernas manöverförmåga och vighet. De störtdyker och rusar sedan rakt upp för att ta en nypa luft vid ytan – bara för att med blixtens hastighet vara tillbaka på samma ställe igen. Att bevittna deras smidiga rörelser är...
