► Havsområdet utanför Magdalena Bay hyser ett av världens mest imponerande marina ekosystem. Från mitten av oktober till slutet av december intar det som numera kallas Mexikos eget “Sardine run” scenen där. Ett enastående skådespel som i de flesta kretsar är helt okänt. Det fanns två anledningar till att jag samlade mod och gav mig av till Mag Bay, som platsen ofta kallas.
Lovande berättelser nådde mina öron likt ljuv musik från dykguider och fotografer. Sedan tror jag mina tidigare positiva erfarenheter från Sydafrikas “Sardine run”, segelfisk-fotografering nära Cancun, och lyckade uppdrag i det blå runt Azorerna, gjorde mig benägen att våga tro på att detta skulle kunna gå bra. Så sagt och gjort bestämde mig för att göra ett försök att söka upp den strimmiga spjutfisken och hoppas få uppleva drömmen om Mexikos relativt okända “Sardine run”. Lyckligtvis övertygade jag några personer till som blev sugna och följde med.
Gryningspatrullen
Morgondimman ligger tät och det är första havsdagen av fem för oss i Mag Bay. Det råder en febril aktivitet nere vid lagunens lugna sandstrand. Fyrhjulsdrivna fordon backar snabbt och effektivt sina panga-båtar de har på släp ner i havet. Det går fort och innan vi vet ordet av lämnar vi den mystiska dimman bakom oss. Kaptenen navigerar oss igenom den spegelblanka lagunen, förbi sandrevlar med horder av pelikaner, och tar oss i full fart rakt ut mot Stilla havet.
Havet ligger lugnt denna dag och solen välkomnar oss när vi kör söderut längs den vilda klippkusten. Det är otroligt vackert i det gula morgonljuset. Vi passerar flera stora grupper av sjölejon som vilar på ytan ute till havs. Det andas en viss förväntan i båten. Alla ombord hoppas att drömmarna om sardinklot och jagande spjutfiskar skall få möta oss i verkliga livet idag. Vi ser knölval efter knölval på vår väg ut, och sedan en grupp flasknosdelfiner. Kaptenen, vår guide David, ja vi allihop spanar mot horisonten efter fågelliv som kan indikera sardinstim. Det tar mindre än en timme tills vår guide David triumferar “Time to suit up, Magnus. We have a big static baitball with sealions, and hopefully marlins. Get ready!”
Magisk spjutfisk på jakt
Vi gör oss klara och sitter redo längs båtens reling. På kommando från kapten Eleazar rullar vi i lite osynkat så här första gången. Erin, Leif, Maresa, David och jag landar i ett kristallklart djupblått hav som håller uppfriskande 23 grader. Sardinstimmet ligger kvar strax intill båten där fem sjölejon rör sig runt sardinerna som om de vill hålla dem i schack.
Från vänsterflanken kommer ett antal strimmiga spjutfiskar (Tetrapturus audax) insimmande. Projektiler i tremetersklassen som håller hög hastighet i riktning mot de förskräckta sardinerna. Några av dem går ner under sardinerna för att blockera flyktvägen ner mot djupet. Två av de större spjutfiskarna, som är uppe vid havsytan, ändrar färg på mindre än en sekund. Det är som ren och skär magi att se hur de förvandlas från silvergrå skrud till djupblå dräkt med elektriskt ljusblå lysande ränder.
Jakten är i full gång och spjutfiskarna skjuter in igenom och ut ur sardinstimmet, samtidigt som de svänger sitt svärd för att skada och sedan fånga sardiner en och en. Det är ett skådespel utan dess like att se dem samarbeta under deras jakt. Vi får hela 45 minuter vid vårt första sardinstim, och jag ser tydligt hur sardinerna blir färre och färre under den tiden.
Den strimmiga spjutfisken är utan tvekan en av de absolut vackraste fiskar jag skådat under mina 35 år som undervattensfotograf. Det är verkligen en speciell fisk. En stor och kraftfull torpedkropp, på tre till fyra meter, med ett vasst spjut längst fram. Den draklika ryggfenan för tankarna till en sagovarelse, och hastigheten fisken rör sig i är hisnande. Lägg därtill dess unika förmåga att ändra kroppsfärg och kunna tända sina ränder i ljusblått eller lavendel. Jag noterade hur svårt det var att urskilja den randiga spjutfisken när den var inne bland sardinerna. Kamouflage?
Även om havet är stort, speciellt då Stilla havet, så är det bäst att inte vara för många resenärer på en sån här resa. Båttypen som används i Mag Bay, som kallas panga, har gott om plats för sex gäster. David hade ordnat en