Eilat Shoot-Out 2009
– rapport från vinnarna i DYK
AND THE WINNER IS...!
Spänningen var stor inför prisutdelningen. Vilka bilder hade medtävlarna tagit under de tre tävlingsdagarna? Vilka bilder hade domarna valt att premiera? Och viktigast av allt – är en av dom mina? Oavsett detta har vi upplevt en fantastisk dykvecka. Lätt, strandbunden, tropisk dykning gör ju alla glada. När dessutom undervattenslivet verkar trivas lika bra, här på Israels fyra kilometer dykbara sträcka ned till den Egyptiska gränsen vid Taba blir det inte bättre – bortsett ifrån om man vann den stora vinsten – 10 000 US$ + en resa för två till Papua Nya Guinea under tre veckor.
Efter våra vinster i svenska respektive danska DYK under sommaren 2009, var det nu dags att åtnjuta våra priser. En resa till Eilat, där ytterligare en tävling skulle ske. Nu en sk. ”shoot out” på plats och ställe med dels ett tiotal fotografer från andra nationer som fått sina resor genom vinster i sina respektive hemländer, dels 100 uv-fotografer till (de flesta israeler), som betalat för att delta.
Resan till Eilat gick via Aqaba i Jordanien, som ligger bara några kilometer därifrån. Bortsett från en jobbig övercheckningsprocedur från Jordanien till Israel, förlöpte allt fint. Jonas ena väska tog 30 minuter att gå igenom och min trekvart. Här skulle varje objektiv granskas. Medresenärerna var minst sagt förvånade – och irriterade. Men, samma grundliga genomgång skulle alla resenärer genomgå före ankomsten till Israel.
Träningsdyk
Första dagen gällde träningsdyk. Temperaturen i vattnet var behagliga 25 grader, men tyvärr för låg för mig, med min 3 mm dräkt. Jag var tvungen hyra en 5 mm överdel. Ligger man i vattnet i upptill 2 timmar och dessutom är helt stilla i upp till 20 min för vissa fotoobjekt, börjar man frysa efter en stund. Jag själv (Fredrik) har varit i Eilat 12 gånger förrut, i slutet av 70- början av 80-talet, medan det var första besöket för Jonas i denna delen av Röda Havet.
Besöket var en positiv överraskning för oss båda. Korallerna var välbevarade och fiskarna var lika fotovänliga, som på 70-talet. Alla Läppfiskarna (Labridae) och Papegojfiskarna (Scaridae) verkade opåverkade av vår närvaro, och speciellt de matkrävande Broomtail Wrasse’s (Cheilinus lunulatus) närmast uppsökte dykarna. På den grunda bottnen med sina många korallhuvuden fanns det mängder av ”putsarstationer” för större fiskar. Så ”fisk”, var ett av huvudmotiven för tävlingen.
Tekniskt möte
På kvällen dag 2 var det ”tekniskt möte”, där alla reglerna för tävlingen presenterades. Först gick man igenom de regler som gällde för ”Naturreservatet”. Med endast fyra kilometer dykbar kust, är detta nog så viktigt! Normalt är det inte tillåtet att vidröra bottnen, men för de tävlande gavs ett undantag från denna regel. Hur lätt är det t.ex. att ta närbilder med 60/105 mm + konverter – hovrandes i fritt vatten? All annan fysisk kontakt, såsom att ta stöd mot ”döda eller levande” koraller, med endast ett finger – var bannlyst.
Snorklande vakter från reservatet höll ett vakande öga på tävlingsdeltagarna, som lätt kunde identifieras via en nummerlapp med kardborreband, som de flesta valde att sätta runt ena fotleden. En annan regel var att alla dagens bilder skulle nedladdas till tävlingsledningens dator/server efter dagens slut. Och det var inte tillåtet att ”radera” bilder under eller efter dyk, ej heller att ändra på bilderna i något avseende. Denna procedur undanröjde också möjligheten att manipulera med undervattensmiljön – flytta på motiv m.m. Alla dessa regler tyckte vi bägge...
