Elva vrak på sju dagar

Malta är en hotspot för europeisk dykning. Lågprisflyg och mycket konkurrenskraftiga dykpaket och boendemöjligheter gör ögruppen till ett attraktivt alternativ för skandinaviska dykare, speciellt om man gillar vrak.
Min plan var att först kasta mig över favoriterna och därefter de mer speciella vraken. Jag hoppades kunna dyka på elva olika vrak på djup från 15 till 65 meter så jag var tvungen att anpassa utrustningen inför varje dag. Från en enkelflaska med nitrox till dubbelpaket med trimix. Jag fick också en dags dykning med en Inspiration rebreather.
Det finns åtminstone dubbelt så många vrak här som de jag hade tid till att besöka och en stor del av dem går att nå från land. Jag hoppades se de populära vraken runt Cirkewwa Point och Wied iz Zurrieq, men också få ett smakprov på de djupare vraken längre ut från kusten. Därför slog jag följe med Dave Colquhoun från dykcentret Maltaqua som ligger i St Pauls Bay.
Dave har arbetat på Malta i sju år och han kan både vägarna och vraken utan och innan. Vädret skiftade från dag till dag så vi var hela tiden tvungna att anpassa våra planer. Om det var för tufft för att segla långt ut från kusten koncentrerade vi oss på de mer skyddade vraken i hamnarna.

Saltomortal
Cirkewwa Point är utan tvekan den mest besöka dykplatsen på Malta. Det är inte ovanligt att finna ett dussin eller fler dykbussar parkerade längs muren. Men det är inte så konstigt, här finner man två briljanta vrak och flera fina naturdykplatser. Det är relativt lätt att komma i och ur vattnet och det är inte så långt att gå från parkeringen.
Dave var klok nog att föreslår en tidig start för att hinna före den värsta dykrusningen. Jag vet inte om Maltas vägar har i ännu potthåligare eller Daves buss har dåliga dämpare, men jag kan i alla fall inte rekommendera att dricka under färd, det mesta av min milkshake hamnade på min tröja.
På vägen berättade Dave att man inför påvens besök här nyligen i alla hast hade förbättrat vägarna, men bara längs den planlagda rutten till och från flygplatsen. Det var intressant att se den ena sidan av vägen täckt av ny fin asfalt medan den andra fortfarande var full av hål.
Dave valde att vi skulle hoppa i vattnet direkt från betongplattformen med ett stort kliv, men det finns också lättare sätt att ta sig ner i vattnet lit längre bort, där man kan vada ner i vattnet samtidigt som man kan stödja sig på ett räcke. Där vi hoppade var det två meter ner så jag gjorde en och en halv volt med dubbel skruv innan jag träffade vattnet. Så kändes det i alla fall.
Vi satte kurs mot patrullbåten P29 (också känd som A125). Den blev sänkt som konstgjort rev 2007 och det 51 meter långa vraket ligger nu upprätt på runt 35 meters djup. Vi hade hört oss för med andra lokala instruktörer och blivit varnade för en obehaglig inåtgående ström. Det var trevligt att se det vänliga samarbetet mellan ”rivaliserande” dykcenter.
Jag försökte ta...