Levande spjut
– unikt bildreportage
Vid vissa tillfällen går det hett till. Då kan även den mest erfarne fotograf förlora fattningen. Brandon Cole fick en kort men häftig chock i mexikanska Stilla Havet.
Firren trodde förstås den hade bättre chanser att överleva någon annanstans. En liten stackare på bara 15 centimeter gav sig ut på egen hand. Den lämnade sina bröder i det tätt hopträngda stimmet och trodde det var säkrare i min armhåla. Dåligt beslut. För oss bägge. Paniken utlöste tillfället. Ett tålmodigt rovdjur kretsar makligt under oss. Hittills har det inte visat något intresse. Nu vaknar det. Likt en pil avlossad rakt mot femettan riktas spjutfiskens lans rakt mot mig – med 90 kilo muskler bakom. Neonskimrande blå tvärränder lyser upp den upphetsade kroppen. Ränderna flammar som blixtar mot en åskhimmel.
Jag ser djurets hotfulla öga stryka förbi mig. Sekunden senare exploderar en sky av fiskfjäll precis intill huvudet. Ännu en sardin har fått bita i gräset. Och jag befinner mig mitt i kalabaliken.
Ett dussin strimmiga spjutfiskar närmar sig från alla håll. De vräker sig in i stimmet. De har upphört med katt- och råttaleken. Nu är det dags för ett skrovmål. Snabbt hugg. En sardin går i två bitar. Gapa och svälj. Borta. Hugg och parera. Ytterligare ett hjälplöst byte petas sidlänges ut ur stimmet. Bedövad. Lätt munsbit. Borta.
Ytterligare en spjutfisk rusar genom det nu delvis skingrade stimmet. Den kommer fram med en sardin prydligt spetsad på spjutet. Den upphetsade spjutfisken kastar med huvudet fram och tillbaka för att få loss munsbiten. Borta.
Säkert min tur nästa gång. Jag knuffar upp kameran framför mig och plåtar i blindo. Tänker att jag kan parera det oundvikliga anfallet med kameran – och kanske ha turen att få en bild av det.
Rabaldret varar bara någon minut. Sedan sänker sig friden. Spjutfiskarna glider lojt iväg för att leta efterrätt. Jag är kvar mitt i en blå oändlighet. Bara några spridda sardinfjäll, bultande hjärta … och proppfullt minneskort i kameran.
Jag hade faktiskt åkt till Baja i Mexiko efter att ha fått höra om sardinstimmen och spjutfiskarna. Skrönorna om sardinbollar som utplånas av strimmiga spjutfiskar var precis vad som drog mig. Jag hade tillbringat veckor i sträck lite varstans i världen på jakt efter det. Uppriktigt sagt väntade jag mig inte längre att lyckas.
Att få bevittna en sådan massaker 40 sjömil ut på öppna havet var mer än jag vågat önska mig. Dagen kan förvisso räknas som en av mina lyckosammaste på havet.
