Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Biologi  Biologi

Big is Beautiful

– en värld i XXL

Foto: Franco Banfi

Även om räkor, nakensnäckor och sjöhästar kan vara väl så charmerande, är det få dykare som står oberörda inför ett möte med de stora grabbarna från öppna havet. Vi tar dig med på en resa jorden runt där bland annat val, späckhuggare och haj står på inbjudningslistan. Gemensamt för dem alla är storleken – XXL.

Sjön gick hög på Atlanten den där morgonen. Vi hade ett par timmars gångtid innan vi kom ut på öppet hav. Där hade en flock jagande kaskelotvalar siktats av ”vigia” – en landbaserad observatör som tidigare jobbade åt valjaktsindustrin.
Gummibåten var försedd med två kraftiga motorer. Skepparen Manuel manövrerade den med beundransvärd skicklighet. Vi tvingades rida på böljorna. Läget förvärrades när det började regna. Efter en halvtimme var jag genomdränkt – trots både våtdräkt och vindtät regnjacka. Manuel föreslog att vi skulle vänta i närmaste hamn tills stormen bedarrat. Den lilla hamnen Porto de Aguada användes för av valjägarna. Där hittade vi lä och lugnvatten och en liten pub fylld av traktens fiskare.
Typiskt nog för en liten ö långt ut från fastlandet låg havet stilla efter bara en timme. Dimman hade försvunnit. Solljuset fick alla klara färger att framträda. ”Vår” flock med kaskeloter kunde fortfarande siktas av ”vigia”. Snart var vi framme vid dem.
”Andas lugnt. Ligg stilla. Rusa inte fram mot dem. Då skrämmer du bort dem. Rör dig långsamt och kontrollerat.” Havsbiologen Paul upprepade ramsan ordagrant gång efter gång. Den blev till ett mantra jag aldrig glömmer. Under tiden jobbade han frenetiskt, antecknade och tog bilder av valarna för att identifiera dem.
Jag kände mig som mitt i en dröm. Vi var omgivna av en flock honor och ungdjur. De nosade ömsint på varandras enorma huvuden och vältrade runt strax under ytan. Manuel stannade motorerna. Vågbruset och måsarnas skrin avbröts bara av valarnas kraftfulla blåsningar följt av klickandet från kamerorna.
Helt oväntat stack en gammal hona upp huvudet bara 3-4 meter från båten. Hon svängde runt i perfekt upprättstående ställning i det mörka vattnet. Hon gav oss en granskande blick innan hon sjönk tillbaka. Mitt hjärta stannade nästan. Jag kunde varken koncentrera mig eller ta några bilder. Vi hade hållit andan allihop och var totalt mållösa.

Vem tittar på vem?

Honan kom tillbaka och lade sig långsides gummibåten. Så drog hon ett djupt andetag, sänkte sitt enorma huvud, sköt rygg och lyfte slutligen stjärtfenan när hon dök ner. Hon var nöjd med sin granskning. Vi var varken jägare eller mat.
Jag svor över att jag valt 300-millimeters objektivet till kameran. Men jag kommer aldrig att glömma känslosvallet den där morgonen.
Till och med veteraner med tusentals dyk och skickliga yrkesutövare i alla sorters naturfoto är lika imponerade av valar.
Manuel lyckades manövrera in oss på kurs framför en annan fullvuxen val. Vi var cirka 80 meter från den när han gav mig signalen. Jag gled ner i valarnas hemlighetsfulla värld av ljud. Jag såg ingenting av valarna. Ändå kunde jag förnimma deras närvaro tydligt. Jag kände smattrande salvor av klickljud när de undersökte mig noga med sin sonar.
Nästan alla tandvalar använder sonar som sitt viktigaste sinne för att orientera sig i vattnet. En...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser