Peter Caron
– korallrevens vardagshjälte
Tillhör du, som så många andra, den kategorin människor som ibland tänker tanken att man borde göra något åt de allt mer alarmerande hoten mot våra hav. Eller har du kanske gått och funderat på hur det skulle vara att ge upp sitt liv här hemma? Kanske för att istället syssla med något som du verkligen brinner för, gärna på ett ställe med vita sandstränder och kokospalmer. Peter Caron gjorde vad många bara dagdrömmer om. Han bytte sitt jobb hemmavid mot att ägna sig åt sitt och sin hustrus dykcenter på de pittoreska öarna Perhentian Island. Och samtidigt försöka att dra sitt strå till stacken när det gäller våra korallrevs överlevnad.
Tanken att låta sitt liv ta en ny vändning kom någon gång i början av 1995 när Peter beslöt sig för att ge sig ut på en lång resa. Någon större mening än att sitta vid ett skrivbord och jobba nio till fem tyckte han att livet borde ha. Sagt och gjort. Väskorna packades och han steg på planet. Efter en tids resande tipsade en vän honom om att dykning kanske skulle var något för honom och någon vecka senare befann sig Peter på Koh Tao i full färd med att lära sig dyka. Han gillade det så mycket att han lyckades övertala dyckcentret att låta honom jobba där i utbyte mot gratis dykning. Dykerfarenheten växte och det gjorde också intresset för det marina livet. När han efter sin resa återvände hem till England började han därför studera marinvetenskap vilket i sin tur ledde till diverse jobb, till exempel som miljörådgivare med inriktning mot marina miljöer.
Mot Malaysia
Steget att slutligen flytta utomlands kom 2004, då han träffade Anke på en liveaboard i Thailand. Hon jobbade redan då på det dykcenter som de numera driver tillsammans. Tycke uppstod och de är nu gifta sedan två år tillbaka. Förutom allt arbete på dykcentret jobbar Peter även med att på olika sätt bidra med sin kunskap och tid för att revens fortlevnad ska säkras
Öarnas korallrev, som blir mer och mer populära hos oss turister, blir även mer och mer utsatta för stress. Både i form av turism men även stress som inte kommer lokalt från öarna utan till exempel skogsavverkning på fastlandet och den globala uppvärmningen påverkar även den öarnas känsliga ekosystem. När vi dök här var det hela 30-31 grader i vattnet, något som fick Peter att rynka bekymrat på ögonbrynen. Korallerna trivs ju bättre när vattentemperaturen är något lägre och även om reven klarar av förhöjda temperaturer under viss tid kan längre perioder av varmare vatten leda till skador på revet. Eftersom vi stannade på Perhentian i närmare två veckor fick jag flera pratstunder med honom då han berättade om sina farhågor och om sin passion för reven.
Reeftalk
Peter har satt igång ett litet projekt ”Reeftalk” som syftar till att lära invånare och framförallt turister som besöker öarna om reven och dess invånare. Kunskap som förhoppningsvis leder till insikt i hur man som turist med enkla medel faktiskt kan påverka till det bättre för reven. Förutom det försöker han även bidra till att inventera revet runt om öarna. Denna kunskap är en förutsättning för att kunna se ifall det blir några förändringar på revet. Ibland anordnar han även ”Reef Cleanups” då frivilliga dykare hjälps åt att plocka bort plast och skräp från korallerna samt en och annan törnekrona då de blir alltför överrepresenterade på någon dykplats. Han är dock noga med att påpeka att de bara avlägsnar dem ifall det är på tok för många törnekronor. De har ju faktiskt en plats på revet och därmed även en funktion att fylla. De bidrar ju bland annat till att revets mångfald förblir...
