Sharkoholics

Jag saknar hår på bröstet och kör varken HD eller sportbil. Till min förvåning så stämde inte min egen stereotyp av testosteronstinna hajdykare in på vare sig mig eller mina medresenärer på Jims båt. Anledningarna till att just vi samlades där var säkert lika många som antalet personer ombord. En gemensam nämnare var nog att alla ville uppleva något utöver det vanliga.
Sent den natten kom en gul taxi och levererade mina försenade dykprylar. De verkar alltid undvika min flygrutt. Alla sov då utom kocken, kaptenen och jag. Det fanns nog många drömmar ombord och kanske en och annan mardröm för den delen. Vi lämnade Florida och West Palm Beach direkt efter väskleveransen klockan två på morgonen för att styra fören mot världens bästa hajdykning!

Discovery Channel
För den stora allmänheten är hajar fortfarande direkt livshotande varelser och nästan lika med ond bråd död. De beskrivs som monster som simmar runt i våra hav där de utövar ett slags hot mot människor som badar, surfar, fiskar – ja, eller dyker. Vår rädsla bygger på känslor förankrade i en slags kollektiv uppfattning. Det tragiska är att bilden inte bottnar i verkligheten. Vår rädsla är till stor del vad man skulle kunna kalla en irrationell rädsla, en illusion.
Folk jag möter höjer förvånat ögonbrynen över kaffekoppen när jag ”erkänner” att jag skall dyka med tigerhaj utan bur. Några döljer sin idiotförklaring medan andra frågar rakt ut hur man kan vara så korkad? Jag kan själv hålla med om att det låter lite pikant när man sitter hemma i lädersoffan, även för mig. Vi bär alla i olika grad på myten om hajen, och i synnerhet tigerhajen, med oss.
Så med bibehållen respekt för vilda hajar ber vi er att försöka att glömma alla billiga skräcktricks som rullar på Discovery Channel. Glöm varenda serietidning och sensationsartikel ni läst och häng med oss på en verklig resa till hajarnas rike - till Bahamas.

Sharkoholics
Bahamas låter ju så där tropiskt och långt bort. I själva verket är det bara 5-6 timmar i en långsam blå motorbåt ifrån Florida. Det är plötsligt morgon och vi är där vid en av de 700 öarna, i Freeport. Jag stapplar fram lite morgonyr mellan en ocean av UV-hus, kablar och blixtar för att hitta dörren ut. Solen steker. Pass och annan formalia skall snabbt avhandlas innan vi gasar vidare mot vår förväntan.
Lite spänt är det allt. Vi undrar nog alla lite hur det skall gå till i praktiken. Jim plockar ner oss i kajutan och kör en två timmars genomgång om de strikta reglerna som finns kring våra dykningar med framförallt tigerhaj. Genomgången handlar mycket om att visa respekt och att jobba tillsammans och att ”don’t touch the bait”!
En advokat och en försäljare från West Palm Beach och en kolugn Texasbo verkar ta allting med ro. De insuper informationen, nickar och följer noga med. Jag själv och naturfotografen från Belgien frågar mest hela tiden. Jim tar sig verkligen tid för att förklara...