Späckhuggare

– När man ser svartvitt genom dykmasken

Text och foto: Jonas Beyer

Under de senaste fem åren har det börjat komma fler och fler valar och späckhuggare in till fjorden nära Tromsö, och jag har länge planerat att jag skulle ta mig dit för att uppleva dessa fantastiska djur.
I början av november packade jag min väska och begav mig till Nordnorge för att få möta späckhuggare i deras naturliga miljö. Torrdräkten och undervattenshuset för kameran var det viktigaste att få med i bagaget.

Vackra bilder
Den första dagen på havet tillbringar jag tillsammans med den prisbelönte naturfotografen Audun Rikardsen. Audun berättar om sina många upplevelser med valar och om den forskning han bedrivit under de år han varit nära valarna. Det blir en spännande dag med minnesvärda upplevelser nära de stora jättarna, medan jag samtidigt får massor av expertkunskap om valarnas livsstil och levnadsmönster.

Jag har nu vistats flera dagar på sjön i en RIB-båt, där vi sett både knölvalar och späckhuggare bara några meter från båten. Vi har varit riktigt nära de stora djuren, och jag har flera bra bilder i kameran.

När en flock späckhuggare kommer nära båten, får jag lust att hoppa i vattnet och möta dem under ytan, men förhållandena har tyvärr inte varit speciellt gynnsamma. Kommer drömmen om att få simma med späckhuggare inte att besannas den här gången? Jag har fortfarande en dag kvar innan jag måste återvända hem. Väderprognosen ser lovande ut, så jag sätter min tillit till vädergudarna och hoppas på det bästa.

Bitande kallt
Det är min sista dag i Tromsö. Jag har hyrt en liten båt tillsammans med tre andra personer och vi beger oss ut tidigt på morgonen. Vi lämnar hamnen när de första solstrålarna tittar fram vid horisonten.

Det är fint väder och knappt någon vind, så förhållandena ser riktigt bra ut för att komma nära en flock med späckhuggare och kunna vara i vattnet tillsammans med dem.

Vi har varit ute på havet i några timmar och har nu hittat ett område, där många valar och späckhuggare stannat för att äta sill. Jag bestämmer mig för att det är nu jag ska hoppa i vattnet och simma med späckhuggare. Den dröm som jag haft så länge jag kan minnas ska nu äntligen gå i uppfyllelse.

Jag förbereder min kamera och hoppar sedan i. Ögonblicket därefter känner jag trycket från vattnet mot min torrdräkt och kylan i mitt ansikte och om händerna. Vattnet är precis runt fryspunkten och det är bitande kallt.

Nära
Jag simmar iväg 80 till 100 meter från båten för att ligga stilla i det mörka vattnet och vänta in den flock jag såg en liten bit därifrån. Jag flyter runt och håller ett öga på var de befinner sig. Plötsligt ser jag fem ryggfenor som kommer rakt emot mig. Jag får nästan panik och ångrar mig en smula.

Jag simmar bort från dem medan jag spanar åt båda håll efter de stora djuren. När jag närmar mig båten, ser jag i det grumliga vattnet att en liten grupp späckhuggare passerar mig på ungefär 20 meters håll. De stannar inte upp, och visar heller inte något intresse för mig, utan fortsätter bara turligt nog.

Min puls sjunker något igen, men jag fortsätter ändå tillbaka mot båten. Jag känner mig mer lugn här nära båten och stannar kvar i vattnet. Den lilla gruppen av späckhuggare har nu kommit ännu närmare, och jag får en bättre vy och en mycket bättre bild av de enorma djuren. Jättarna simmar runt mig och jag följer dem i...