Uv-fotograferingens historia

Hur började det då? Den som har läst en del om undervattensfotografering, har säkert stött på namnet Louis Boutan. Denne franske zoolog brukar anges som undervattensfotograferingens fader. Han började ta bilder under vattnet redan på 1890-talet, och hans bilder från 1893 finns bevarade. Han var emellertid inte riktigt först. Så tidigt som från 1871 finns det en beskrivning på hur man tar bilder under vattnet. Upphovsman till denna beskrivning var Ernest Bazin, men huruvida han lyckades få några bilder är obekant. Bazin sysslade generellt med att konstruera apparater för att utforska undervattensvärlden.
1888 lyckades E.G. Carey att med hjälp av belysning från elektriska båglampor ta bilder under vattnet. Han uttryckte framsynt betydelsen av sina framsteg så här (fritt översatt):
”i och med detta blir det möjligt, att även under vattnet använda fotografiet i vetenskapens tjänst, vilket kommer att få mycket stor betydelse”.
Låt oss återvända till Boutan. Han var alltså zoolog och arbetade på forskningsstationen Arago i södra Frankrike. Han intresserade sig särskilt för levnadscykeln hos blötdjuret Haliotis (havsöra). Svårigheter med att fånga dess larver levande gjorde att Louis beslöt sig för att lära sig att dyka. Detta gjorde han också med besked. Hans forskningsverksamhet förde honom ner mot ansenliga djup, och han kom att få se åtskilligt av undervattensvärlden utöver havsöron.
Han beskrev det försprång han tyckte sig ha fått i förhållande till sina kolleger med en liknelse:
”marinbiologen av idag befinner sig i en situation, som kan liknas vid den som en tänkt besökare från månen är i, då han i sitt månskepp flyter omkring på vår atmosfär, och försöker göra observationer av livet på jorden”.
Nu dröjde det längre än vad Boutan hoppades innan dykning ingick som en viktig del av marinbiologens arbetsmetoder. Av samma skäl som många av dagens sportdykare börjar fotografera, nämligen för att visa omvärlden hur det verkligen ser ut under vattnet, startade Louis sina försök med att fotografera under vattnet. Han var dock inte ensam om detta. Hans bror, ingenjör A. Boutan, hjälpte till med att konstruera kameror. Kamerafodralet blev en tung och omfångsrik pjäs av mässing, till vilken en luftfylld tunna kopplades för att möjliggöra hanteringen under vattnet. En ingenjör Cahufour hjälpte till med konstruktion av belysningen. Denna var av samma typ som E.G. Careys, nämligen elektriska båglampor. Boutan lär emellertid också ha använt sig av magnesiumpulver, som antändes med en gaslåga, och där syret kom från luften i en tunna!
Efter en lång utvecklingsperiod var det dags att i perioden maj till juli 1893 genomföra de första praktiska försöken vid Banyuls-sur-Mer vid Medelhavet, nära spanska gränsen. En del av hans bilder finns bevarade, och de har en förvånansvärt hög kvalitet med tanke på omständigheterna. Han satte dessutom någon sorts djuprekord som stod sig i cirka 40 år genom att 1899 lyckas...