Vi siktar söder ut

Vi driver med strömmen genom en grund tidvattenskanal i södra änden av Meemu-atollen. Strömmen är mycket svag. Jag kan enkelt simma tvärs över från ena sidan till den andra. Jag stannar för att titta på en muräna, några solfjäderskoraller och en havsanemon med inneboende anemonfisk. Sedan svänger vi runt en korallknabbe vid kanalens yttre mynning mot havet. Ingenting händer än så länge men den här anspråkslösa knabben är anledningen till att vi dyker här. Knabben är en putsarstation och mantor finns bland kunderna.
Jag ansluter mig till gruppens eftersläntrare lite ute på ena kanten. Med vår guide Sylvia är vi bara åtta. Därför är det lätt att se vad som händer – även om jag håller mig själv och kameran på lite avstånd. En mellanstor manta svävar förbi. Den tar en graciös sväng runt gruppen. Mantan kollar oss noga medan den behåller ett avstånd på 3 till 5 meter. Vi anar att något är på gång ute i fjärran.
Sylvia vänder sig mot mig och gestikulerar med vingslag, sedan håller hon upp fingrar för att signalera antalet. Ytterligare 6 mantor är på väg. Informationen har knappt registrerats i min hjärna när huvudnumret susar förbi. De liknar en flock gäss på flyttstråk. Ledaren väljer kurs och väg. Fem medföljare hänger efter på oregelbundna avstånd. Vingarna böljar när de rider på varandras bogvågor. Allt blir lugnt i några minuter. Var det hela föreställningen? Så här långt från allfartsvägarna är mantorna mindre vana vid åskådare. Har de beslutat att hålla sig undan? Då kommer två stora mantor i ledarposition åtföljda av de sex lite mindre mantorna i formation. En av de stora gör en paus ovanför knabben. Den vänder nosen lite uppåt och stjärten neråt. Ett helt gäng putsarläppfiskar simmar upp för att granska mantans mun och gälar. Skådespelet upprepas. Mantaflocken närmar sig alltid knabben mot strömmen. På varje varv skiljer en av mantorna ut sig för att åtnjuta putsarfiskarnas tjänster. Jag blir nyfiken på var de andra håller till. I motsatt riktning ser jag dem svänga och krumbukta högt upp längs kanalens sidor. Sedan låter de sig föras av strömmen ut mot djupet tills de är utom synhåll. Utan att tveka tar de ett varv till. Snart kommer de in från atollens utsida och upp mot strömmen. Vi dykare är grupperade på ömse sidor av putsarstationen. Vi måste ju lämna vägen fri för annalkande och bortsimmande mantor. De turas om att bli putsade på varv efter varv. De har uppenbarligen vant sig vid oss. Nu slår de sina lovar allt närmare. De kretsar runt lite som de själva vill. Ibland blir de kittlade på magen av våra luftbubblor. Då rycker de till en aning. Tid efter annan skjuter de iväg uppåt enstaka eller i formation för en uppvisning av rollar och loopingar.

Byte av guide
Förra gången jag besökte Maldiverna gjorde vi incheckningsdyket vid en av mantornas putsarstationer på norra Male-atollen. Den här gången är dyket det andra för de flesta av oss. Men inte för ett par. De inte kunde...