Gruvdykning

►  Det finns en lång tradition av gruvdrift i Sverige. Malmbrytning och metallframställning har pågått i landet sedan början av 1000-talet i totalt omkring 3 000 gruvor. De flesta av dessa finner man i Bergslagen i Mellansverige. En stor del av vårt lands välstånd byggdes upp med inkomster från gruvorna i Bergslagen, inte minst Falu koppargruva, där malmbrytning påbörjades redan på vikingatiden. På 1100-talet började man framställa järn ur järnmalm, och så småningom blev Sverige en världens största producenter av järn. Arbetet i gruvorna var både tungt och farligt, och många arbetare dog av fall, ras eller lungsjukdomar (silikos) orsakade av det stendamm som de andades in.
En av de stora utmaningarna var att hålla grundvattnet borta från gruvorna, vilket från början var ett svårlöst problem. Därför öppnades ständigt nya gruvor istället för att följa de kända malmfyndigheterna mot djupet. För att komma runt problemet, började man under 1500-talet seriekoppla pumpar. Kraftöverföringen skedde med hopfogade trästänger som hängde ner i gruvschakten. Så småningom förfinades tekniken och blev mer effektiv med vattenkraft och så kallade stånggångar, som kunde överföra kraften från vattenhjul långt från gruvan. När gruvorna så småningom övergavs och pumparna stannade, så fylldes gruvorna åter med vatten. Tack vare detta skapades tidskapslar i många av gruvorna, något som vi dykare idag är tacksamma för.

Från grotta till gruva
För bara ett par år sedan skulle jag haft svårt att se mig själv som gruvdykare. Det verkade mörkt kallt och lite farligt, men efter en resa till Mexico förra året fick jag upp ögonen för grottdykning. Jag fick blodad tand och reste tillbaka även i år för att njuta av den undre världen. När jag kom hem var gränserna stängda på grund av Corona-situationen, så vad passade då bättre än att prova på denna typ av dykning på hemmaplan. Det är dock ganska stor skillnad att dyka i en gruva jämfört med grottorna på Yucatánhalvön. I de ofta ganska grunda grottorna ligger temperaturen på 25 grader, så det är fullt möjligt att göra långa dyk i våtdräkt och utan en massa stage-flaskor. Å andra sidan är navigeringen komplex med ett oändligt antal gångar och salar. I våra gruvor, som ofta ligger lite djupare, är miljön oförlåtande med temperaturer på cirka 2-4 grader, vilket kräver torrdräkt med tjocka underställ (ofta eluppvärmda) och naturligtvis torrhandskar. I regel är det dock lättare att navigera i gruvor, eftersom de är gjorda av människor, och ofta finns gruvkartorna kvar. Det är alltså olika typer av utmaningar i gruvor jämfört med grottor, men samma principer och regler gäller i alla typer av overhead-miljöer.
Det kan tyckas lite märkligt, men om du enbart har certifikat för gruvdykning, så är det i regel inte tillåtet att dyka grotta. Tvärtom är däremot OK, så för min del var det inga problem.
Efter hemkomsten till Sverige var jag taggad att sätta igång att utforska några av våra gruvor,...