Är du sugen?
Möte med jättebläckfisken
Det är ett veritabelt muskelknippe vi talar om. Varje sugkopp på dess armar kan lyfta 16 kilo! Detta imponerande blötdjur visar upp ett så komplicerat beteende att dagens forskare står stumma av förundran. I den nya boken ”Super Suckers” delar de amerikanska dykarna James A Cosgrove och Neil McDaniel med sig av sina erfarenheter.
Naturkännaren och författaren Andy Lamb är en veteran. Han lärde sig dyka 1967. Under sina utforskningar längs USA:s västkust har han mött många jättebläckfiskar både i det vilda och i akvariet.
Andy samarbetade med Bernie Hanby på deras bok ”Marine Life of the Pacific Northwest” från 2005. Då upplevde han något minnesvärt. ”Varje sommar brukade jag hälsa på hos min vän Charlie Moffet på Brown Island bland San Juanöarna. Den här gången dök Bernie och jag från Charlies båt på västra sidan av San Juan Island. Dyket var fint. Vi hittade gott om djur att fotografera. Sikten var bra. Ungefär halvvägs in i dyket hittade vi en sjukilos jättebläckfisk i en klippskreva. Den tycktes vara på lekhumör och började komma fram ur sitt gömställe.”
”Precis då upptäckte Bernie att hans film var slut. Jag kunde urskilja ett dämpat ’jäklar’ eller annat kraftuttryck. Jag signalerade till Bernie att sätta kurs mot båten, hämta den andra kameran och ta sig tillbaka. Jag skulle ligga kvar och vänta med vår nyfunna vän. Bernie gav sig iväg. Under tiden fortsatte bläckfisken att stärka vår vänskap. Den började med att krypa ut långsamt och klättra upp på mitt huvud. Till slut hade den täckt min mask fullständigt. Allt blev svart.”
”Sedan började bläckfisken dra i masken. Den vattenfylldes. Regulatorn stod näst i tur. Vid det laget tyckte jag det var dags att övertala min åttaarmade kompis att backa lite. Med lite mild armbrytning lyckades jag få den att göra det. Slutligen kunde jag tömma masken och se hur den sällskapliga krumeluren kravlade nedför min ena arm. Hela förloppet tycktes ta flera minuter. Troligen var det mycket kortare.”
”Snart anlände Bernie med sin andra kamera och en ny rulle film. Bernie hann bli klar att plåta ungefär när bläckfisken var på väg att försvinna i sin håla. Jag hörde ytterligare ett ’förbenat också’. Resultatet var utan tvivel en av de bästa bilder av bläckfisk och dykare som aldrig blivit tagen.”
Möte med odjur
Biologen och författaren Jim Cosgrove har berättelser om bläckfiskar från ett långt dykarliv. ” På ett dyk passerade min fru Jeannie och jag en gång en liten stenpelare med ungefär en meters höjd. På toppen av pelaren tronade en bläckfisk. Den gjorde sitt bästa för att se ut som en del av stenen. Vi närmade oss försiktigt. Vi lyckades komma ganska nära innan den visade tecken på rädsla. Därför höll vi avståndet. Efter några minuter tycktes bläckfisken vara övertygad om att vi inte utgjorde något hot. Den växlade färg och reste sig lite från pelaren för att själv ta en närmare titt på oss.”
”Bläckfisken ägnade flera minuter åt att granska oss noga. Sedan sträckte den försiktigt ut en av de främre armarna och började känna sig fram över min dräkt. Jeannie backade en bit för att iaktta vad som hände. Jag lät bläckfisken fortsätta med sitt trevande. Något ögonblick senare kravlade bläckfisken över till mig. Den fortsatte upp över...
