
Äventyr under ytan
Vrakhajk vid Bjuröklubb
I början av augusti fylldes Bjuröklubbs kust av förväntan när över 50 dykare från norra Sveriges dykklubbar samlades för den årliga vrakhajken. Skelleftebottens Dykarklubb, som arrangerat detta evenemang i över 25 år, bjöd in till en helg fylld av historia, äventyr och gemenskap – oavsett om vädret ville samarbeta eller ej.
Bjuröklubb, med sin ikoniska fyr från 1859, bär på en rik historia som nödhamn och mötesplats för sjöfarare. Här, vid den gamla kajen som en gång tjänade malmbåtar och timmerbogserare, möts nutid och dåtid. Kajen är en perfekt bas för dykare, med snabbt dykdjup och enkel sjösättning av båtar som tar deltagarna ut till några av Bottenvikens mest spännande vrak.
Utforska historiens djup
Helgens utflykter tog oss till flera fascinerande vrak. Robur II, som förliste i en storm 1928, bjöd på en nästan magisk dykning där vi kunde beundra dess välbevarade trätratt på 20–25 meters djup. Syria, torpederat av en rysk ubåt 1916, berättade sin dramatiska historia med sina kvarlevor på 22 meters djup.
Vi dök också på Alma, lastbåten som sjönk 1971, och fick en unik inblick i dess badrum och maskinrum genom de lossnade plåtarna. Craigland, som förliste redan 1882, lockade med sin koppar- och mässingsprydda ångpanna. För de nyfikna på grundare vatten fanns ”Tegelvraket,” troligen resterna av Seraphin, som ligger nära land och endast några meter under ytan.
Gemenskap och utmaningar
Hamnmagasinet, som fungerar som bas för dykarklubben, blev helgens hjärta. Här kunde vi byta om, värma oss och fylla luftflaskor. På fredagen välkomnades vi av en strålande solnedgång som avrundades med bastu och ett dopp i det svala vattnet.
Lördagen bjöd dock på utmaningar – regn och blåst gjorde dykning svårare, men några tappra själar gav sig ändå ut för att besöka vrak som Robur II och Ribbersdrott. När stormen tilltog under natten blev söndagen en vädermässig prövning, och vissa deltagare fick fly sina tält för att söka skydd i magasinet.
Trots vädrets nycker var helgen fylld av äventyr, gemenskap och minnesvärda upplevelser under ytan. Nu ser vi redan fram emot nästa års vrakhajk – vem vet vilka historier som väntar oss där nere? ♦