Lysekil

Det slår mig när jag packar ut mina dykprylar framför Oxygenes dykcenter att jag faktiskt inte dykt speciellt mycket i skärgården utanför Lysekil trots mina synnerligen goda dykupplevelser härifrån. Några sporadiska båtdyk och ett tjugotal landdyk i Gullmarsfjorden, det är allt. Ofta har det varit andra platser längs den svenska Västkusten som lockat och jag förstår egentligen inte varför. Inne på dykcentret blir vi hjärtligt mottagna av Oxygenes ägare Daniel, eller Tiger, som han också kallas. Han berättar att vi är särskilt lyckosamma idag eftersom båten var helt fullbokad så sent som igår men att ett stort dyksällskap tvingats avboka och att vi nu har hela båten och skärgården för oss själva!

När vår båtförare Flex undrar vart vi åka tvekar jag inte länge innan jag lite försiktigt frågar om vi inte kan åka till Jämningarna som jag gärna skulle vilja återuppleva och se om det verkligen var så bra som jag kom ihåg det från mitt dyk femton år tidigare. Inga problem. Vi åker iväg med den snabba båten och det dröjer inte länge innan vi är där. Vi njuter i fulla drag av att vara enda dykparet ombord. Det är onekligen lite lyxigt med så mycket plats! Med spänd förväntan gör vi parkontroll och rullar därefter i det sommarvarma vattnet.

Väl under ytan förstår jag varför det var just Jämningarna som väckte dykaren i mig. På den vackra väggen utkämpas en tyst kamp om utrymmet och ibland är påväxten så intensiv att klippan bakom inte syns över huvud taget. De första tio metrarna salås jag av klipporna är alldeles pepprade med sjöpung. Som ett vitt täcke breder de ut sig hela vägen ner till språngskiktet.

Temperaturen sjunker snabbt till 15 grader när vi lämnar algbältet och kommer ner till de mer karga klipporna som pryds av framförallt läderkorall i variationer från kritvitt till kraftigt orange. Det känns som att flyttas tillbaka i tiden, det var ju precis så här jag kom ihåg det! Även sikten är bra och jag uppskattar den till dryga tio meter, något som får anses ganska bra mitt i den svenska sommaren. Förutom den vackra väggen noterar jag i min loggbok krabbtaskor, hummer och ett stim med vitling. Vi avslutar dyket i en liten vik som bäst kan beskrivas som ett akvarium. Ett riktigt smörgåsbord av fisk med de flesta grunt levande arter som står att finna längs den svenska Västkusten.

Lysekil intressant också på land

När vi åker tillbaka har jag svårt att hålla tillbaka ett leende och kan inte låta bli att fundera för mig själv varför jag väntade så länge med att åter igen besöka denna dykplats. Jag blir avbruten i mina funderingar av Flex som undrar om det skulle smaka med en kopp kaffe. Jag accepterar och leendet är ett faktum. Oj vad jag mår bra!

En kombination av bra dykplatser relativt nära och en snabb dykbåt gör att vi faktiskt har en del tid som vi kan lägga på att spatsera omkring i Lysekil under ytintervallet. Det finns fina parker, utsiktsplatser och en mängd restauranger att...