Öland

►  Den första dykdagen tar det lite tid att få tag i nyckeln till sjösättningsrampen. De flesta hamnarna är små, utan någon hamnkapten och inte alltid så välskötta, vilket vi snart upptäckte. Trots det ovanligt varma vädret går det smidigt att göra allt klart, och efter ett snabbt dopp i vattnet för att svalka sig var temperaturen uthärdlig, särskilt med bra hastighet på RIB:en.

Vraket för dagen är ett äldre ångfartyg från 1908, som ligger på 65 m djup. Jag är i team nummer två, så medan de andra är nere på vraket har vi ett parasoll uppe för att skydda oss från solen.

Så äntligen blev det vår tur. Det känns skönt att komma ner i det 6-gradiga vattnet på botten, och det känns ännu bättre när vi ser vraket. Överbyggnaden är nästan intakt, men allt ligger insvept i fisknät, likt en julgran. Det ser rätt fint ut med fartygsratten som stjärnan på toppen, träräcken runt kanten och med bryggvingarna ut mot båda sidor. Äldre fartyg är så vackra i sin konstruktion, och när det mesta är av trä blir det bara bättre.

Tyvärr har andra dykare varit här, och inte av det trevliga slaget, så på kommandobryggan är kompassen och maskintelegrafen borta. Endast stativet med den mindre ratten finns kvar. Det mest sorgliga är att den stora ratten som stått i den intakta styrhytten också är borta, liksom signalflaggorna. På nätet har jag sett bilder på den, och det är verkligen synd att folk inte kan hålla fingrarna borta. Trots att det saknas prylar är vraket fortfarande fantastiskt fint, och vi gör två långa dyk på det.
Nästa dag drar vi ut till en något äldre dam, Emmy Hasse, som byggdes 1880 och förliste 1887. Att hitta en sjösättningsramp för RIB:en var dock inte lätt. Det ligger ett tjockt lager med lera i större delen av hamnen, så vi blir tvungna att köra till nästa plats, vilken inte heller är optimal, eftersom den är avsedd för mindre båtar, men det fungerar. Nu blir båtturen lite längre, men vädret är i alla fall bra, så vi behöver inte ha på oss torrdräkter, vilket är skönt.

Vraket ligger på styrbords sida på 56 meters djup. Det har en längd på 80 meter, och här finns mycket att titta på. Draggen har hamnat intill bryggan, som tyvärr har kollapsat och ligger på botten. Vi simmar förbi maskinrummet, som är enormt stort. Jag blir intresserad av maskinrummet, eftersom alla fönster i den stora skylighten är öppna, så att man kan se rakt in till maskinen. Överbyggnaden är i ganska dåligt skick, så det kommer nog inte ta många år innan den faller till botten, men med tanke på fartygets ålder så har den ändå klarat sig ganska bra. Jag fortsätter längre ner mot aktern, och snart uppenbarar sig två stora nedgångskappar och en spiraltrappa samt ett annat takfönster som är otroligt vackert utsnidat och fortfarande i gott skick efter 132 år på botten.

Tyvärr är nödratten borta, så vi fortsätter och simmar runt över aktern, där man fortfarande kan läsa fartygets namn. På mina bilder kan jag senare se att det finns en logotyp...