Øygarden

När man ska beskriva möjligheterna att dyka vid Øygarden är det svårt att undvika strömdykningen. Det är ju den som gör området så unikt jämfört med annan dykning längs Norges västkust. Øygarden har sju-åtta större och mindre strömsund och i några av den kan strömmen nå upp till tio knops hastighet. Så även om utsidan av öarna stoltserar med fantastiska tångskogar och sandslätter med massor av musslor så koncentrerar vi oss på det som gör Øygarden till en av Norges vackraste platser att dyka på: strömsunden och deras enorma djurrikedom.

Genom sundet

Sunden ändrar karaktär, både när man dyker djupare och när man närmar sig de smalaste passagerna. Under ett typiskt strömdyk passerar man över allt från 150 meter till flera hundra meter undervattensterräng, allt på mycket kort tid. Strömmens styrka varierar väldeligen under hela dyket och man är helt beroende av en följebåt för att kunna hålla säkerhetsnivån hög.

Normalt är det en bra idé att börja dyket i en skyddad vik eller med rejält avstånd till området där strömmen blir stark. Strömmen är kraftigast på ytan och det gäller därför att snabbt ta sig ner i början av dyket. Här, från ytan och ner till tio meters djup dominerar stora mörka tångskogar.  Mellan tångens stammar breder svampar ut sig och här och där står det dödmanshand. Efterhand som djupet ökar försvinner tången och dödmanshand dominerar allt mer. Vid 20-25 meter har den tagit över helt och väggar, stenar och bottnen är täckta i en tjock matta av dödmanshand. I takt med att man kommer ut ur området med kraftig ström blir det gradvis färre koraller som istället ger plats till vita sandslätter med musselskal.

Rikt djurliv

Strömmen förändrar undervattenslandskapet men också djurlivet påverkas. I tångskogen finns ett myller av nakensnäckor och olika skaldjur. Tittar du noga på tångbladen hittar du kolonier av mossdjur, anemoner och sjöpung, som alla blir till rena middagsbuffén för nakensnäckorna, som finns överallt där strömmen inte är för stark.

Ovanför tångskogen simmar stim med sej och ibland sill på jakt efter vattenloppor, som de outtröttligt plockar till sig i det strömma vattnet. Maneter och medusor kommer också drivande från det öppna havet utanför. En del av dem har små kräftdjur med sig som fripassagerare.

Lite djupare på väggarna lever andra sorters nakensnäckor samt havsspindlar som livnär sig på dödmanshand. I klippskrevorna mellan dödmanshandkolonierna gömmer sig ibland fiskar som tångsnärta och tejstefisk. Och nere på bottnen i den starkaste strömmen, där härskar havskatten.

I havskattens rike

På våren simmar mängder med havskatter upp från djupet för att äta de feta musslorna som trivs i strömsunden. Havskatten (Anarhichas lupus) ligger oftast längst in i skrevor och under stora stenar, men då och då syns de också öppet ute på bottnen. Om man är försiktig och inte skrämmer...