CDWS
– Egypten rensar upp bland dykcentren
Egyptiska Röda Havet är favoritmål för många dykare. Nu har CDWS höjt ribban för dykcentren. De har infört ett nytt system för sina inspektioner. Har dykningen i Egypten plötsligt blivit mycket säkrare? Brendan O’Brien följde några inspektörer hack i häl för att ta reda på svaret.
Kontoret är litet. Vi befinner oss i en förort till Hurghada. Där sitter de mäktigaste männen i Egyptens dykturismbransch – de tekniska inspektörerna i Chamber of Diving & Watersports (CDWS).
Deras jobb? Att inspektera och utvärdera dykcentra och safaribåtar. De ska se till att alla uppfyller de europeiska ISO-normerna för fritidsdykning. Kan vi lita på deras beslut? Jag befinner mig i Hurghada för att undersöka det.
Fyra personer sitter runt bordet. Ihab är chef för CDWS. Hans tre inspektörer heter Amr, Hazem och Hussein. De har blivit tillsagda att ge mig total insyn. Men de verka lite osäkra på hur det ska gå till. ”Kanske vi kan genomföra en inspektion på låtsas för din räkning” föreslår Hazem. ”Sånt är det ingen vits med” svarar jag. ”Jag är här för att se hur ni genomför en inspektion på riktigt. Speciellt hur ni inspekterar illa skötta dykcentra. Sådana som ger dykningen i Röda Havet dåligt rykte.” Jag har bara fyra dagar på mig med inspektörerna. Jag vill se hur deras jobb egentligen går till i praktiken.
Hazem skjutsar mig till Orca Dive Club i El Gouna. På vägen dit låter han mig läsa deras senaste inspektionsrapport. Orca har redan erövrat sitt ISO-certifikat. Det här besöket syftar till att kolla om de fortfarande uppfyller normerna. Rapporten antyder vissa bekymmer. Gäster får dyka djupare än deras kvalifikationer och erfarenheter borde tillåta. Enligt uppgift hamnade en PADI AOW-dykare på 36 meter under ett strömdyk. En OW-dykare fick gå ner på Rosalie Moller. Där är det 35 meter till däcket.
Centrets chef är inte närvarande. Det hindrar inte Hazem att inspektera båtarnas dykprotokoll. Till yttermera visso anser han allt vara i sin ordning på protokollen. Ingen har fått dyka utöver sina kvalifikationer. Nästa anhalt är materielförrådet. Allt tycks vara välordnat. Hazems tränade öga upptäcker ändå att skyddshättan till en regulator saknas. Han noterar regulatorns nummer.
”Nästa gång ska jag begära att få se serviceprotokollet för den regulatorn” säger han. Vi vandrar runt och iakttar de vanliga dagliga sysslorna på centret. Under tiden berättar Hazem hur en riktig inspektion skulle gå till. Men det duger inte för mig. Jag kräver att få se hur en inspektion genomförs i verkligheten.
Tillbaka i bilen tjatar jag på Hazem att visa mig ett dåligt dykcenter. Ett som sannolikt inte skulle bli godkänt vid en inspektion. Han går med på att ta mig till Blue Dreams Diving Club i Hurghada. De anstränger sig för att uppfylla kraven från föregående besök. Uppenbart har centret ingen kvalificerad instruktör. Protokoll och rapporter är dåligt skötta. Centret håller inga säkerhetsgenomgångar och gör inga riskbedömningar.
Vid vår ankomst kan jag se hur ängslig centrets chef blir. Men Hazem säger: ”Jag har gjort åtskilliga besök här. Vår roll är inte bara att inspektera. Vi ska också ge råd och stöd. Det här centret försöker bli bättre. Därför kommer jag tillbaka hit gång på gång tills...
