Dahab

Vi är gäster hos Said Khedr. Han är den förste beduinen i Sinai som inte bara lärt sig dyka utan också har eget företag i branschen. Första gången jag besökte Dahab, 1983, var jag där med min pappa. För mig betydde Dahab inget mindre än himmelriket. En härlig oas med palmer, gyllene sand (Dahab betyder ”gyllene”) och så havet. Det var första gången jag såg havet. Jag blev helt överväldigad. På den tiden såg Dahab ingalunda ut som idag, när man bygger för fullt överallt. Då var Dahab ett oförstört paradis.
När Said var tonåring och skulle börja arbeta, var det ont om jobb i Dahab.
– Jag funderade på vad jag skulle ägna mig åt. För mig som beduin var det normalt att servera på ett kafé eller städa stranden. Eller kanske köra taxi. Men titta dig omkring. Betrakta bergen och havet. Lyssna på vinden. Njut av stjärnhimlen på natten. Jag hade svårt att föreställa mig att arbeta inne i stan. Jag ville ha ett annat jobb. Jag ville hålla till ute i naturen.

Said lärde sig vindsurfa och dyka, han började med yoga och fridykning. Han åkte tillbaka till sin familj för att lära sig mera om beduinernas traditionella örtmediciner. Han lärde sig turisternas språk – engelska och hebreiska (på den tiden var Sinai ockuperat av Israel). Sedan startade Said Desert Divers, ett dykcenter med brett program. Där kunde man dyka, fridyka, surfa, klättra, utöva yoga, gå på ökensafari. Till och med göra en elva dagars fotvandring över Sinai, från det fjärran Serabit El Khadem hela vägen till Sinaihalvöns södra spets. Och inte med en egyptier som guide utan en beduin. Skillnaden kan tyckas hårfin.
– Beduinerna vet hur man ska leva ökenliv. De känner till platser dit ingen annan kommer. Dessutom har de en helt egen kultur. De har mycket speciella erfarenheter, berättar Saids kanadensiska hustru Tannis Newman.

Getstig
För beduinerna betyder en Toyota-pickup samma sak som deras dromedarer tidigare gjorde. Visst håller de fortfarande kameler, men inte längre för att ta sig fram genom öknen, då kör de hellre 4WD. Said sätter oss ändå på varsin kamel. Från Blue Hole gungar vi iväg på ”öknens skepp” till Ras Abu Galum för ett par fina dyk och en natt under stjärnhimlen.
– Efter en natt i öknen är du såld. Då har du lämnat kvar en bit av ditt hjärta i Dahab. Den varningen får vi från Sigi Moors, en belgare som bor och arbetar i Dahab sedan många år. Vi blir fulla av förväntan.
Kamelerna drar fram på en ”getstig” längs Röda Havets strand. Stigen har nötts av tusentals – nej, miljontals – dromedarfötter. Med bil hade vi blivit tvungna att ta en omväg på flera mil norr om Dahab. Så här kan vi ta genaste och kortaste rutten.

Att styra kamelerna behövs inte. Djuren hittar rätt, ofelbart och alldeles på egen hand. Men ”min” kamel är lite okynnig och passar på att bita min kompis Renés kamel i baken. Med några raska galoppsprång ger sig den bitna kamelen ut i öknen. Snart är den tillbaka.
...