Fyra förlista färjor
Roll-on/roll-off fartygen i området runt Hurghada och Safaga
I hamnarna längs Egyptens kust mot Röda Havet går många färjor till och från Saudiarabien – inte minst på grund av de många pilgrimsresorna mellan Egypten och Mecka. Fyra av färjorna har gått förlorade. De ligger nu tätt ihop och man skulle i princip kunna dyka på samtliga under en och samma dag.
Vi kan väl vara överens om en sak – alla vrakdyk är inte lika intressanta. Jag har i och för sig inget emot att dyka på avsiktligt sänkta vrak. Ändå är det i alla fall mest givande att besöka ”riktiga” vrak. Vad behövs i övrigt för att göra ett dykvrak verkligt högintressant? Ska det ha en historisk dimension? Ska förlisningen ha varit dramatisk? Ska skrovet vara tillräcklig stort?
Visst – storleken bidrar sannerligen till att göra ett vrakdyk imponerande. Men alla stora vrak är inte lika fascinerande. Stora och moderna fraktfartyg kan vara lite tråkiga att dyka på. Det ska också finnas något att känna igen – något att identifiera sig med. Därför är det mycket roligare att dyka på en färja.
Många av oss nordbor har ett intimt förhållande till färjor. Vi har varit ombord på dem. Vi hittar vägen på dem. Vi känner till områden som kafeterian, soldäck, bildäck, hytter, toaletter, livbåtar, kiosker och kommandobrygga. Vi känner igen det mesta. Vi har lätt att identifiera oss med passagerarna, vi har ju själva varit där.
I området utanför Safaga ligger färjorna Al Kahfain, El Arish och Salem Express bara ett par sjömil från varandra. Lite längre norrut finns en fjärde färja: Al Qamar Al Saudi Al Misri. Två av dem har för övrigt skandinavisk anknytning.
Alla de fyra förlista färjorna i Egypten var roll-on/roll-off-fartyg. Fartygstypen har fått dåligt rykte på grund av ett par tragiska katastrofer med den sortens färjor. Tänk bara på Estonia eller The Herald of the Free Enterprise. Bägge sjönk i samband med problem med bogporten. Just den är en typisk byggnadsdetalj i en RORO-färja. Rent allmänt har färjor god statistik vad gäller säkerheten och olyckor som de ovannämnda betyder ju också att man granskar konstruktioner och förbättrar svaga punkter. Likafullt kan allt gå åt pipan. Det vittnar de förlista fyra färjorna om.
Al-Qamar Al-Saudi Al-Misri
Den saudi-egyptiska månen
Vi börjar med den nordligaste, djupast liggande och senast upptäckta av de fyra färjorna. Skutan inledde sin bana som Trekroner. Hon byggdes på ett varv i Italien för det danska rederiet DFDS. Trekroner löpte av stapeln i april 1970 och gick en kort period i trafik på rutten Köpenhamn–Ålborg–Helsingborg. Redan i oktober samma år blev hon ombyggd och fick namnet Dana Corona. Sedan trafikerade hon olika rutter i Medelhavet med destinationer som Genua, Palma, Malaga, Ibiza och Tunis.
År 1983 hamnade hon i Röda Havet under namnet Al-Qamar Al-Saudi II. Ungefär 1989 kom hon senare att bära det poetiska namnet Al-Qamar Al-Saudi Al-Misri. Det kan översättas till något i stil med ”Den saudi-egyptiska månen”.
Färjan var den 18 juni 1994 på väg tillbaka från Jeddah med kurs på Suez. Hon hade 527 passagerare och en besättning på 63 man ombord. En explosion i maskinrummet startade en brand. Den spred sig snabbt till resten av fartyget. Man...
