Dominica
– orört och okänt
Om du längtar till Karibien men inte efter att bo på överdådiga lyxresorts och äta på internationella snabbmatskedjor, då är Dominica något för dig. Här är det naturen och äventyret som kommer i första hand. Dykning är en av aktiviteterna som man kan ägna sig åt och till dykplatserna kan du ta dig med till exempel kajak. Följ med till ön där upplevelsen är minst lika viktig som solbrännan.
Jag har aldrig träffat Nigel Lawrence. Han är chef för Dominicas enda marina skyddsområde. Men jag vet åtminstone att han vaktar sina domäner väldigt noga. Min senaste snabbtur bland Karibiens natursköna öar organiserades av en turistbyrå. Där var de angelägna om att locka fler turister. Men Nigel Lawrence vaktade nitiskt. Han förklarade i sista minuten att DYK:s läsare inte skulle få ta del av allt underbart i Soufriere Scotts Head Marine Reserve.
Att hålla dykare borta helt och hållet är förstås ett sätt att bevara ett rev. Jag antar det. Men jag misstänker att det var lokalpolitik som fick Mr Lawrence att plocka bort hans ögonsten från min lista. Jag brukar inte umgås oförsiktigt med sköra koraller.
Fast vem behöver Nigel Lawrence när vi har Billy Lawrence? (De är inte släkt.) Billy är kajakkung över dykningen på den här juvelen i sydvästra delen av Windward Islands. Han är något av en dykande miljöaktivist på sitt eget vis.
Billys nya dykcenter Al Diving ligger strax utanför Dominicas huvudstad Roseau. Lite söder om centret bryter gruvbolaget CSS ”tarrish” i ett anspråkslöst stenbrott. Ämnet är vulkaniskt och används vid byggnadsarbete. Stora landsvägen går längs foten av tarrishklipporna. Sedan är det några block vid stranden. En bit ut i vattnet ligger Solomon’s Reef. På Al Diving gillar de att åka till det revet när de inte tar sina gäster ännu längre söderut till skyddsområdet.
Billy upptäckte att chefen för stenbrottet var snorklare. Han inbjöd honom att komma med ut och dyka. Chefen fick klart för sig vilket ömtåligt rev som låg precis utanför hans tröskel. Han blev tillräckligt imponerad för att gå med på att hjälpa till med att bevara revet. Och inte bara det enligt Billy. Skyddsåtgärderna i stenbrottet hade faktiskt minskat mängden slam som redan tidigare rann ut i havet på det stället.
Tiden får utvisa om skyddet har lyckats.
En varm och lugn dag paddlar vi fridfullt i kajaker till Solomon’s Reef. Det sparar bränsle. Sannerligen att föredra framför att ta ut stora båten. Den skulle i så fall ha gått till den andra Mr Lawrences reservat. OK – vi kunde ha tagit landsvägen till revet. Men vad vore det för roligt med det?
Vi körde upp kajakerna på stranden. Billy och jag gjorde oss klara för dykning i vågskvalpet. Det var lättare än om vi försökt göra det sittande i kajakerna. Snart var vi nere i vattnet. Först passerade vi några föga lovande vulkaniska klippor. De ersattes snart av koraller och Dominicas vanliga imponerande sortiment av bjärt färgade spongier. De hade formen av kolossala korgar, tunnor och gula tuber.
Jag hade redan sett ännu vackrare rev uppe i norr. Det här grunda revet hade fått sin beskärda andel av stormskador. Men det var påfallande rikt på liv. Nästan direkt hittade vi en rosa sjöhäst. Den hade stjärten lindad kring en korallgren. Hela tiden vred den på sig liksom för att undvika att visa upp sin eftertraktade profil. Sedan...
