Ekvatorialguinea – Bland skeppsvrak och regnskog

En lokal yrkesdykare hjälper till

Det finns inga dykcenter i Ekvatorialguinea, men min lokala fixare Eli satte mig i kontakt med en yrkesdykare som gärna ville hjälpa mig. Han hade egen båt och naturligtvis även dykflaskor.

Eli hämtar mig på hotellet på morgonen och vi kör ut till kusten på ön Bioko, där yrkesdykaren Yohann har sin båt liggande vid en väns hus med privat brygga. Yohann tar emot oss tillsammans med två av sina vänner, Lucia och Emilio, som också ska följa med på dykutflykten.

Dykflaskorna finns redan ombord, så vi kliver i båten allihop och styr söderut mot Luba. Vädret är helt perfekt och det är en härlig dag att vara ute på vattnet. Yohann berättar att vi ska dyka på vraket efter ett gammalt spanskt ångfartyg vid namn Isla de Panay.

Spanskt vrak med spännande historia

Isla de Panay byggdes 1882 åt ett spanskt handelsbolag. Den viktigaste lasten under fartygets första år var filippinsk tobak och de berömda handrullade Manilacigarrerna, som var en enorm lyxvara i Spanien.

Fartyget transporterade också post, passagerare och handelsvaror mellan Europa och Filippinerna och fick senare en mer varierad karriär, bland annat som militärt transportfartyg under spansk-amerikanska kriget. En av dess berömda passagerare var den filippinske läkaren, författaren och frihetskämpen José Rizal.

Efter nästan ett halvt sekel till havs tog fartygets historia slut den 7 december 1929, då det gick på grund vid Bioko på väg från Barcelona till den dåvarande spanska kolonin Fernando Poo.

95 år gammalt vrak

Mina senaste dykresor har bjudit på kallvattensdykning med torrdräkt i bergssjöar i Uzbekistan, Tadzjikistan, Etiopien och Irak. Därför ser jag fram emot ett härligt, avkopplande dyk i klart tropiskt havsvatten med en temperatur på 30 grader.

Yohann och Emilio vill gärna ägna sig åt undervattensjakt med harpun på vraket, så de dyker tillsammans. Jag dyker med Lucia.

Från tidigare resor till Ekvatorialguinea vet jag att myndigheterna har en ganska ansträngd inställning till stora kamerasystem. Därför har jag medvetet lämnat min Nikon D800 med tillhörande undervattenshus hemma och bara tagit med en liten kompaktkamera, Olympus TG-5. Kameran är begränsad till 15 meters djup, men det passar bra eftersom det finns massor att se på vraket utan att gå djupare.

Lucia och jag simmar runt på en del av det enorma vraket och hittar många spännande detaljer. Fisklivet är också imponerande, med stora fiskstim överallt. Vi ser bland annat silverfärgade grymtfiskar i stora stim, medan andra fiskar gömmer sig runt om på vraket. Färgstarka havsabborrar ligger tålmodigt på lur, medan små smörbultar ligger stilla och försöker gömma sig. Stim av skygga soldatfiskar med stora ögon gömmer sig i vrakets mörka utrymmen och springor och väntar på mörkret, då de ger sig ut för att söka föda.

På flera ställen på vraket hittar vi gamla glasflaskor. Mot slutet av dyket kommer...