Sorry, you need to enable JavaScript to visit this website.

DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!!

  Rejse  Resa

El Gouna

– en oas skapad av människor

Text och Foto: Jesper Kjøller

För mindre än tjugo år sedan var det öken här. Mangrovesnår bredde ut sig så långt ögat nådde. Idag är El Gouna en enormt frodig oas med hotell, semesterlägenheter och restauranger. Området är genomskuret av azurblå kanaler och laguner. Över det hela strålar den alltid lika osvikliga egyptiska solen. På dykfronten kan El Gouna leverera lite av varje. Allt från okomplicerad snorkling med delfiner till några av Röda Havets bästa vrakdyk.

Språket saknar ord för det. Vi har nog inget heltäckande uttryck för känslan. Känslan i maggropen när bagagebandet på flygplatsen långsamt töms. Man ser passagerarna från samma plan röra sig mot utgången med allt sitt pick och pack. Själv står man ensam kvar. Man spanar längtansfullt efter sina egna väskor. De lyser bara med sin frånvaro. Till sist åker bandet runt runt med en ensam bortglömd pappkartong. När bandet stannar får man den slutliga bekräftelsen på sin hopplösa situation. Man står ensam kvar i ankomsthallen med en gapande tom bagagekärra.
Vad ska vi kalla det för? Väsklängtan? Flygplatsförtvivlan? Bagagevanmakt? Kanske det inte ens finns något passande ord. Alla som har upplevt det vet åtminstone precis vilken känsla jag talar om. Men inget ont som inte har något gott med sig. Det var igår som saken gick upp för mig. Bagaget dök inte upp på flygplatsen i Hurghada. Då hade jag förgrymmat svårt att inse fördelarna. Min ena väska med all min dykutrustning och ett par små men rätt oumbärliga prylar i min fotoutrustning hade lossats från planet under en mellanlandning. Den andra mindre väskan med lite kläder och tandborsten hade i alla fall kommit fram. Jag kunde alltså varken dyka eller fotografera. Åtminstone kunde jag borsta tänderna…
Minst tjugo gånger förklarade jag för mer eller mindre sakkunnig personal på flygplatsen att jag reste på egen hand. Jag hade alltså ingen resebyrå att vända mig till. Slutligen lyckades jag hitta en agent som representerade Austrian Airlines. Jag fick fylla i ett formulär om saknat bagage. Sedan var det inget mer jag kunde göra. Jag lämnade flygplatsen med de sorgliga resterna av min packning.
Allt det där hände i går. Nu väntar jag på att väskan ska uppenbara sig på Hurghada International Airport. Under tiden gör jag mitt första dyk i Röda Havet på kanske åtta-nio år utan kamera och i lånad dykutrustning. Då slår det mig: det är faktiskt rätt kul att dyka utan att fotografera!
Visserligen har jag inte med mig kameran rent fysiskt idag. Men med åren har jag tydligen blivit ganska yrkesskadad. Jag kan alltså ändå inte låta bli att leta efter fotomotiv. Jag får en idé. Kanske skulle det vara bra att i framtiden inleda alla dykresor med ett kamerafritt dyk? Nja – nu ska vi inte förivra oss…

Inträdesprov
Vi befinner oss vid Gota Nigara South. Det är ett av de nordliga revsystemen i Hurghadaområdet. Därför gör vi alltså dyket alldeles i närheten av El Gouna. Dykstället är typiskt för området. I Sharm el Sheikh är dramatiska väggar det stora dragplåstret. Söderut i Marsa Alam-området är det strandrevet längs kusten och de frodiga utsjöreven som drar. I det här relativt flacka området står korallträdgårdarna i centrum. Alltså blir det oftast enkel dykning på mycket måttliga djup.
Jag spankulerar runt och känner mig lite halvnaken utan kamera. Under tiden filosoferar jag över hur skillnaderna mellan olika delar av det egyptiska Röda...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser