Erins år
Astronautsyndromet
Jag är övertygad om att Our World Underwater Scholarship Society’s (OWUSS) Rolex Scholarship är det bästa som kan hända för en ung människa. Detta stipendium bygger på en grund av vänlighet, generositet och en passion för utforskning och skydd av världshaven. Stipendiet blev min biljett till förstahandsupplevelser inom många områden kopplade till havet – från dykning med helsluten rebreather till vetenskaplig forskning, från dykning i grottor till dykning med hajar. Det har tagit mig på en resa världen runt och jag har mött många inspirerande människor.
Nu, när ett otroligt och äventyrligt år är till ända, har jag lite av en känsla att det här bara är början. På sätt och vis har jag varit på månen och kommit tillbaka, och jag har upplevt äventyr som har öppnat mina ögon. Nu kan jag se hur dykindustrin är full av många fler möjligheter och mer spänning än jag kunde tro.
Det är omöjligt att berätta om alla mina upplevelser det här året men jag hoppas ändå att jag kan kasta lite ljus över de äventyr jag haft och som har förändrat mitt liv som dykare. Det är erfarenheter som har gett mig nya och spännande inblickar i dykningen som bransch.
Fascinerad av vrak
När jag i juni 2011 började mitt år som stipendiat var jag klar med mina studier i marinbiologi och utbildad divemaster. Jag var primärt en varmvattendykare och jag var säker på att min dykarkarriär skulle handla om att studera livet i havet ur ett vetenskapligt perspektiv. Så fel jag hade!
I juli dök jag för första gången på de kända vraken från första världskriget vid Scapa Flow på Orkneyöarna norr om Skottland. Det gjordfe mig mer förtrolig med dykning i kallt vatten och till min stora förvåning blev jag helt tagen av vraken. När jag simmade runt i det grumliga vattnet på 30 meters djup började jag långsamt inse att dykning ärt så mycket mer än koraller och fisk. Ibland handlar det också om glädjen i att utforska. Dessutom var omgivningarna spektakulära. Visst fanns där varken palmer eller azurblå laguner med strandbarer som serverar cocktails i kokosnötter. Men Orkneyöarnas barska charm smittade av sig. Och det fanns massor med schyssta pubar som var bra på att ta hand om kalla dykare.
Respekt för GUE
Min nyfunna kärlek till dykning i kallt vatten och den mer utforskningspräglade dykningen eskalerar båda under sommaren. Även om jag är britt har jag dykt ganska lite i Storbritannien. Men att tillbringa sommaren här skulle visa sig vara ett av mitt livs bästa beslut. Tack vare Richard Walker kunde jag genomföra min GUE Fundamentals-kurs. I ett litet översvämmat stenbrott i Wales introducerade han mig till ett nytt sätt att dyka på som jag bäst beskriver som en ny fixpunkt i mina dykarfärdigheter.
Även om jag inte är en hardcore FUE-dykare fick jag enorm respekt för Richards och GUEs approach till dykning. I början av kursen förstod jag inte riktigt varför det skulle vara så svårt – varför...
