DYK på YouTube  DYK på Facebook  Hämta RSS feed  NYHETSBREV!

  Reportage  Reportage
Erins år – Astronautsyndromet
Grottdykning på Bahamas. Erin har med sig en UV-videokamera för att dokumentera sina upplevelser i en avslutande film som alla stipendiater ska producera när året är över.
Erins år – Astronautsyndromet
Även om Erin lärt känna CCR tidigt under sitt stipendieår var det först när hon tog en kurs på Evolution + på Nya Zealand som hon på allvar lärde sig behärska CCR-dykningens svåra konst.
Erins år – Astronautsyndromet
Klar för ännu ett träningsdyk vid Poor Knights. Först när hon började känna sig förtrolig med sin Evolution kunde Erin på allvar njuta av de spektakulära omgivningarna.
Erins år – Astronautsyndromet
På GUE fundamentals finputade hon sina grundläggande dykfärdigheter och höjde dem samtidigt till en ny nivå.
Erins år – Astronautsyndromet
Erin med grottdykaren og rebreather-instruktören Phil Short, som introducerade henne till dykning på Sentinel-CCR i början av stipendietiden.
Erins år – Astronautsyndromet
Erin fick många utmaningar då hon arbetade på Rodney Fox hajbåt i Australien. Här hanterade hon bland annat hajburen och hjälpte till med att lägga ut lockbetet till vithajarna.
Erins år – Astronautsyndromet
Erin fick förnyad respekt och beundran för vithajarna efter att ha dykt med dem (i bur) i en hel månad utanför Australiens kust.

Erins år

Astronautsyndromet

Av Erin McFadden
Häromdagen frågade en av mina vänner mig ”Nå, vad ska du göra nu?” Det är en fråga jag fått många gånger på sistone. Men så fortsatte min kompis med att säga ”Då Neil Armstrong, Buzz Aldrin och Michael Collins kom tillbaka från månen sa de till varandra ’Vad nu? Nu har vi ju uppnått allt?’ Är det inte lite likadant för dig nu Erin?”

Jag är övertygad om att Our World Underwater Scholarship Society’s (OWUSS) Rolex Scholarship är det bästa som kan hända för en ung människa. Detta stipendium bygger på en grund av vänlighet, generositet och en passion för utforskning och skydd av världshaven. Stipendiet blev min biljett till förstahandsupplevelser inom många områden kopplade till havet – från dykning med helsluten rebreather till vetenskaplig forskning, från dykning i grottor till dykning med hajar. Det har tagit mig på en resa världen runt och jag har mött många inspirerande människor.

Nu, när ett otroligt och äventyrligt år är till ända, har jag lite av en känsla att det här bara är början. På sätt och vis har jag varit på månen och kommit tillbaka, och jag har upplevt äventyr som har öppnat mina ögon. Nu kan jag se hur dykindustrin är full av många fler möjligheter och mer spänning än jag kunde tro.

Det är omöjligt att berätta om alla mina upplevelser det här året men jag hoppas ändå att jag kan kasta lite ljus över de äventyr jag haft och som har förändrat mitt liv som dykare. Det är erfarenheter som har gett mig nya och spännande inblickar i dykningen som bransch.

Fascinerad av vrak
När jag i juni 2011 började mitt år som stipendiat var jag klar med mina studier i marinbiologi och utbildad divemaster. Jag var primärt en varmvattendykare och jag var säker på att min dykarkarriär skulle handla om att studera livet i havet ur ett vetenskapligt perspektiv. Så fel jag hade!

I juli dök jag för första gången på de kända vraken från första världskriget vid Scapa Flow på Orkneyöarna norr om Skottland. Det gjordfe mig mer förtrolig med dykning i kallt vatten och till min stora förvåning blev jag helt tagen av vraken. När jag simmade runt i det grumliga vattnet på 30 meters djup började jag långsamt inse att dykning ärt så mycket mer än koraller och fisk. Ibland handlar det också om glädjen i att utforska. Dessutom var omgivningarna spektakulära. Visst fanns där varken palmer eller azurblå laguner med strandbarer som serverar cocktails i kokosnötter. Men Orkneyöarnas barska charm smittade av sig. Och det fanns massor med schyssta pubar som var bra på att ta hand om kalla dykare.

Respekt för GUE
Min nyfunna kärlek till dykning i kallt vatten och den mer utforskningspräglade dykningen eskalerar båda under sommaren. Även om jag är britt har jag dykt ganska lite i Storbritannien. Men att tillbringa sommaren här skulle visa sig vara ett av mitt livs bästa beslut. Tack vare Richard Walker kunde jag genomföra min GUE Fundamentals-kurs. I ett litet översvämmat stenbrott i Wales introducerade han mig till ett nytt sätt att dyka på som jag bäst beskriver som en ny fixpunkt i mina dykarfärdigheter.

Även om jag inte är en hardcore FUE-dykare fick jag enorm respekt för Richards och GUEs approach till dykning. I början av kursen förstod jag inte riktigt varför det skulle vara så svårt – varför...

Logga in för att se fullständiga artiklar, eller registrera dig om du inte redan har en inloggning på DYK. Båda är här.

Skaffa också prenumeration på DYK tidningen här.

Läs även

Skaffa dig information, inspiration och upplevelser