OWUSS-scholarship

Tyvärr blir det här min sista reserapport. Den nya stipendiaten är redan utsedd. Vad jag gör har blivit gårdagens nyheter. Det smärtar mig lite. Å andra sidan är det en tillfredsställande känsla att ha lämnat över stafettpinnen. Jag har fått minnen och upplevelser jag aldrig glömmer. Jag har också fått ryggont av alla flygresor – men jag ska inte klaga. Senaste månaden har jag ägnat åt att avrunda mitt år som stipendiat. Jag har gjort en massa småsaker som det inte blivit tid till förut.

En upplevelse hade jag längtat länge efter. Det var att gå en servicekurs hos Apeks. För somliga verkar det kanske inte så märkvärdigt. Men tidigt under året fick jag öppna en regulator för första gången. Sedan dess hade jag längtat efter att få lära mig mera. Peter Greenwell är chef för försäljning och marknadsföring hos Apeks. Han bjöd in mig på en servicekurs och samtidigt en rundvandring på fabriken.

Visningen överraskade mig. Vilka stora ansträngningar de lägger ner på att utveckla gjutformar och verktyg till dem! Men tänk på en sak. De gjutna småprylarna håller oss vid liv medan vi dyker. Då förstår man lite bättre. Ingenting får avvika från toleranserna med ens en bråkdel av en millimeter. I så fall kan produkten inte användas. Lyckligtvis gick Peter igenom hur regulatorerna fungerar. Han förklarade de bakomliggande principerna på ett mycket begripligt sätt. Vi började med andrasteget på DST med Peters uppmuntrande ord: – Om du klarar att serva en DST klarar du att serva allt. Med viss stolthet konstaterade jag resultatet. Min regulator fungerade fortfarande efter att jag plockat isär den och monterat ihop den igen.

Efter servicekursen åkte jag direkt till Norge för att gå kursen Disabled Divers International Assistant Diver – den första av sitt slag i mitt hemland! En Assistant Diver tränas i att hjälpa funktionshindrade dykare med milda till svåra hinder. Första dagen hade ett enda och mycket klart syfte. Jag skulle få känna inpå mitt eget skinn hur det är att ha ett funktionshinder. Instruktören Anders Orpana fick mig att använda rullstol och att klättra på en klättervägg med bindel för ögonen. Jag skulle också dyka och genomföra övningar med mörklagd mask. Dessutom dyka med knäna hopbundna för att simulera att jag saknade ben. Upplevelsen var lärorik. Den gjorde mig ödmjuk – och nu är jag stolt över att vara den första DDI Assistant Diver i Norge. Jag vill rekommendera alla dykare att prova på det. Det är överraskande knepigt att genomföra övningar och uppnå stabilitet i vattnet med benen sammanbundna.

Jag fullbordade mitt år i det fagra Egypten hos Blue Eye FX Productions. Alla stipendiaters avslutande projekt är en video. Vi ska ställa samman varsin 15 minuter lång video. Den visas under Rolex-banketten i New York City. På en kvarts timme ska videon redovisa ett sammandrag av hela stipendiatåret med alla resorna.

Att sätta ihop videon tog mig ett bra tag. Men jag var i goda händer hos...