OWUSS-scholarship

Europe, here I come! Efter en ordentlig omgång med sydafrikansk dykning, åkte jag till England för att dyka lite till. Denna gång var det hos The Hyperbaric Medical Centre i Plymouth, även känd som Diving Diseases Research Centre. Denna välgörenhetsorganisation grundades för 30 år sedan för att undersöka hur människor påverkas av att befinna sig under ytan. Även om vi ständigt utvecklar tekniker och allt mer sofistikerade sätt att överleva under vattnet, är vi konstruerade för att fungera i ett tryck på 1 atmosfär och därför är det intressant att följa forskningen på detta område. Men jag var inte inbjuden för att finna det ultimata botemedlet mot dekompressionsskador, utan för att gå kursen Basic Hyperbaric Medicine. Här fick jag inte bara lära mig mycket om hyperbar fysiologi och patologi, jag fick också en omfattande lektion i hyperbar vetenskapshistoria. Det är en ögonöppnare när man inser att dykindustrin fortfarande är relativt ung.

Kommersiell dykning som yrke har bara funnits i ca 50 år och fritidsdykningen är ännu yngre. Det är viktigt att inse detta eftersom vi först nu börjar förstå oss på de långsiktiga effekterna av dykning.

Från England reste jag vidare till Bryssel och HUGYCUP Awards, 2010. Jag hade gått en kurs i UV-video hos Danny Van Belle, så det var bara naturligt att delta i tävlingen (han var också arrangör av HUGYCUP 2010). Det var härligt att återse de vänner jag hade fått under min vistelse på Bali - och ännu bättre att se vad de hade lyckats filma där nere. Tyvärr blev det inga troféer att ställa på hyllan - men det var väldigt inspirerande att se vad de andra videofotograferna hade producerat. Det finns så många fantastiska människor där ute som gör fantastiska saker!

Det verkar som om mina resor alltid leder mig tillbaka till England - så dit åkte jag igen i november förra året. Jag var tillbaka, men denna gång för att ta ett stort steg ut ur min ”comfort zone”. Jag har alltid varit en väldigt nyfiken person, men samtidigt något försiktig. Jag började min dykkarriär delvis beroende på att jag tyckte att det var läskigt att dyka (men också spännande såklart!). Så det var ett stort steg för mig att kliva in i den tekniska dykvärlden. Inte blev det bättre av det faktum att de tio första sidorna i PADI Tec Deep Diver-manualen konsekvent försökte få mig att hoppa av!

Men Dale Spree och Ellis Watson på Fathom & Blues Dive Center i Weymouth gjorde det till en fantastisk upplevelse. Min största farhåga innan kursen var att jag inte skulle kunna nå isolationsventilen mellan dykflaskorna och andra ventiler under övningsproceduren - men lyckligtvis hade Dale och Ellis dubbelsjuor och de var perfekta för min korta överkropp. Så mitt första dyk någonsin med ett dubbelpaket blev fantastiskt. Självklart, om du vänder dig lite för mycket åt ena sidan kommer du att tippa över och hamna på rygg där du bara kan...