Ett moln av liv

Världen kände till Star Wars och Indiana Jones innan marinbiologerna hade upptäckt att koraller forplantar sig i en synkroniserad masslek. Fortfarande är man inte färdiga med att avkoda informationen eller försöka förutsäga de exakta tidpunkterna för världens korallrev. Så sent som i maj 2012 kunde en grupp egyptiska forskare euforiskt berätta att de hade dokumenterat den första massförökningen i Röda havet. 

Korallernas fortplantning är en av naturens mest nyckfulla upplevelser. Huvudparten av korallarterna leker endast en gång om året och alltid om natten. Hos några arter sker det på några få sekunder. Därför är det lite av en utmaning för nyfikna dykare att lyckas vara precis vid korallen under den rätta tidpunkten. Men om du lyckas träffa rätt tid och plats är det inte bara fascinerande. Det är en dykupplevelse som helt kommer att uppsluka dig. Du kommer aldrig se på korallrevet på samma vis igen.

Min historia om korallernas lek börjar för över tio år sedan. Jag arbetade som marinbiolog i Englands National Oceanography Centre när ett e-mail ramlade in. Det kom från Steve Broadbelt på dykcentret Ocean Frontiers på Cayman Islands. Han var nedslagen. Steve och hans team hade precis varit iväg på ännu en tur för att studera korallsex. Ännu en gång utan framgång. Genom åren hade team från universitet och tv-produktioner i USA upprepade gånger besökt Caymanöarna i hopp om att få uppleva fenomenet men ingen hade haft någon tur. Steve ville veta om jag hade några nya idéer.

Min nyfikenhet var väckt och jag beslutade mig för att ignorera alla redan existerande försök att förutsäga händelsen och istället göra mina egna vetenskapliga beräkningar. Efter att ha räknat på det skickade jag mina prognoser till Cayman och tänkte inte mer på saken. Förrän nästa sommar. 

Ping! Ett nytt mail från Steve med bara en mening: “Då sker det om en månad!” Jag visste med detsamma att jag måste vara där. 

Jag hade redan använt alla mina semesterdagar på dyk- och fotoresor men lyckligtvis var min chef flexibelt inställd och gick med på att jag kunde ”arbeta hemma” under den aktuella veckan. Så länge jag skötte mitt arbete och inte kom tillbaka med en alltför avslöjande kulör så brydde han sig inte om vart hemma var. Jag bokade genast mina flybiljetter.

Ett par veckor senare var jag på ett nattdyk som så många andra förut vid Grand Cayman. Men problemet var att detta inte skulle vara bara ännu ett nattdyk. Jag tittade på min klocka. Den blinkade 21:20. Vi hade redan varit i vattnet i 15 minuter. Jag fick syn på en vacker blå bläckfisk på jakt men ignorerade den och fortsatte stirra på korallen framför mig. “Kom igen nu! Kom igen nu!” Ingenting. Klockan var 21:26. Solen hade gått ned för mer än två timmar sedan.

Klockan 21:31 kunde jag se de första tecknen. Men efterhand som minuterna tickade började det bli mer och mer osannolikt att det skulle ske inatt. I entusiasmen över att ha flugit tvärs över...